Ringsjöns förvandling: "Abborrbeståndet har blivit något helt annat"

– Man skulle uppfunnit reningsverk innan man uppfann toaletten.

Så beskriver projektledaren Richard Nilsson problemen med övergödning som tidigt drabbade Ringsjön.

I över två decennier har han tillsammans med sina kollegor arbetat med ett omfattande reduktionsfiske i sjön. Ett projekt där omkring 65–70 ton vitfisk per år tagits upp för att försöka återställa balansen i Ringsjöns ekosystem.

Och resultaten börjar nu enligt Richard synas tydligt.

– Det man kan se i provfiskena är att abborrbeståndet har blivit något helt annat.

Ett omfattande restaureringsprojekt

Ringsjön har vid flera tillfällen drabbats av problem kopplade till övergödning. Under 1900-talet försämrades vattenkvaliteten kraftigt till följd av utsläpp från både jordbruk och avlopp.

Enligt Ringsjöns vattenråd ledde detta till:

• Kraftiga algblomningar
• Syrebrist
• Grumligt vatten
• Obalans i fiskbestånden

Redan mellan 1988 och 1992 gjordes ett första större försök att restaurera sjön genom att fiska bort stora mängder vitfisk. Men enligt Richard Nilsson avslutades projektet för tidigt.

– Man avslutade för tidigt den gången, man trodde att man var färdig.

När ett nytt projekt startade 2005 tog Malin Åberg initiativ till arbetet. Richard Nilsson tog sedan över som projektledare omkring 2006.

– Vi var flera stycken som arbetade med fisket då, med arbetsledare samt skeppare och däckshänder.

Arbetsledaren Jimmy Lindahl har varit med från projektets start till slut, medan övrig personal varierat genom åren.

Hundratals ton vitfisk

Målet med det så kallade reduktionsfisket har från start varit tydligt – att minska mängden vitfisk, framför allt braxen och mört.

När mängden vitfisk i en övergödd sjö blir för stor bökar fiskarna upp bottensediment och frigör näring som bidrar till algblomning. Samtidigt äter vitfisken upp stora mängder djurplankton, organismer som annars hjälper till att hålla nere mängden alger.

När djurplanktonen minskar påverkas även rovfisken negativt, eftersom rovfiskens yngel är beroende av plankton som föda.

– I snitt har vi nog tagit upp mellan 65 och 70 ton vitfisk om året.

Den metod som enligt Richard varit mest effektiv är trålning.

– Trålning är den metod som har fått absolut mest fisk genom åren, så är det.

Fisken som tagits upp har bland annat använts till biogas och djurfoder.

Vattenväxternas återkomst

En viktig del av restaureringen har varit att få tillbaka vattenväxterna i sjön. Växterna konkurrerar med algerna om näring, binder sedimentet och bidrar därmed till klarare vatten. De fungerar också som skydd samt lek- och uppväxtplatser för rovfisk.

När projektet startade 2005 fanns vattenväxter endast längs 17 av de 72 inventerade linjerna i sjön, och endast fem olika arter hittades.

Vid inventeringen 2021 hade situationen förändrats kraftigt. Då fanns vattenväxter längs 66 av de 72 linjerna och totalt hittades 20 olika arter.

Enligt Richard är återkomsten av vattenväxter ett tydligt tecken på att vattnet blivit klarare till följd av reduktionsfisket.

Rovfiskens återkomst

En annan viktig del i projektet har varit att ge rovfisken möjlighet att återhämta sig. Där har abborren blivit den art som visat störst positiv förändring i provfiskena.

När det gäller gädda är utvecklingen svårare att mäta genom provfisken, men enligt Richard märks förändringen tydligt ute på sjön.

– Gäddornas ökning är svårt att se på samma sätt i provfisken, men vad vi har hört från både sportfiskare och yrkesfiskare har även detta blivit enormt mycket bättre.

Han menar att det var just återkomsten av både rovfisk och vattenväxter som saknades när projektet avslutades på 1990-talet.

– Man kan ha tagit bort en himla massa vitfisk, men har man fortfarande inte fått tillbaka vattenväxter och den mängd rovfisk som krävs för att hålla tillbaka vitfisken så funkar det inte.

Idag har Ringsjöns vattenråds styrelse bedömt att sjön är redo att gå in i en underhållsfas.

Under våren 2026 övergick reduktionsfisket därför till ett så kallat vattenvårdsfiske, där riktat fiske efter braxen med hjälp av bottengarn nu testas.

Från små till jättebraxar

En av de största förändringarna i sjön som inte handlar om rovfisk syns i braxbeståndet. När projektet började bestod sjön till stor del av små och magra braxar. Idag ser situationen annorlunda ut.

– Förr låg medelvikten kanske runt 9 hekto till ett kilo och det var jättesmala fiskar. Nu ligger medelvikten runt 3–4 kilo och fiskar på sex kilo är ingen ovanlighet. Det är riktigt fina matfiskar.

Han berättar att Ringsjön förr var välkänd för sitt fina braxbestånd.

– Fiskens märktes med ett särskilt sigill, så man skulle veta när man köpte den att den här var från Ringsjön.

Nu hoppas han att braxen ska få tillbaka sin höga status. Själv har han redan gjort plats för fisken på julbordet.

– Den finns nu alltid på vårt julbord till förmån för ålen.

Miljonprojekt

Projektet finansierades till en början genom Länsstyrelsen och statliga miljösatsningar.

– Jag tror vi fick sex miljoner för att fiska i tre år. Det skulle vara klart då. Det blev inte riktigt så.

Efter 2008 har reduktionsfisket finansierats av kommunerna runt sjön – Höör, Hörby och Eslöv – tillsammans med Sydvatten. Under vissa perioder har även EU-projekt bidragit.

När trålningen fortfarande var aktiv låg kostnaden på omkring 1,5–2,5 miljoner kronor per år.

Nu har arbetet istället gått över i en långsiktig underhållsfas för att bevara resultaten som uppnåtts i sjön.