På jakt efter ålens gåta - fyra veckor på Sargassohavet

Expeditionen som Josefin Sundin varit en del av är en del av ett långsiktigt forskningsarbete som leds av det tyska Thünen Institute of Fisheries Ecology, under ledning av forskningchefen Proof. Dr. Reinhold Hanel.

Syftet med projektet är att samla in data om ålens allra tidigaste stadier, de genomskinliga larverna.

- Fokus är ju att samla in data på mängd ålyngel, de här leptocephaluslarverna som de kallas, säger Josefin Sundin.

Till skillnad från en stor del av den forskning som annars görs på ål som oftast mäter hur många unga ålar som når Europas kuster. Försöker forskarna här istället få en direkt bild av vad som händer redan vid källan.

- Allting som händer därefter blir nästan som ett stort svart hål när det gäller ål. Hur många når verkligen fram till lekområdet?

Återkommande forskning

Expeditionen genomförs ungefär vart tredje år och följer samma metodik varje gång. Det gör det möjligt att jämföra förändringar över tid.

- När vi samlar in larver så får man i alla fall en datapunkt på hur det förändras över tid, säger Sundin.

Den nuvarande serien startades omkring 2011 och har med undanför för pandemin fortsatt regelbundet. Resultaten kan även sättas i relation till äldre data, i vissa fall ända tillbaka till slutet av 1800-talet.

Långa dagar till havs

Josefin beskriver livet ombord på forskningsfartyget som långt ifrån stillsamt. Tolv forskare arbetar i skift, tolv timmar om dagen. Detta eftersom expeditionen kostar en stor summa pengar.

- Man använder all tid när man väl är där. Vi jobbade 12 timmar i varje skift varje dag.

Arbetet på båten består till stor del av att tråla plankton, ofta nattetid då aktiviteten är större.

- Det är en planktontrål som går ner till 300 meters djup. Sen tar man en liten del av provet, lägger i en glasskål och sorterar manuellt.

Det är ett noggrant och tidskrävande arbete som Josefin och hennes forskarkollegor ägnar sig åt - allt med ett tydligt mål.

- Leptocephaluslarver är såklart i fokus, säger hon.

Veckor utan land i sikte

Under de drygt fyra veckorna som Josefin spenderade på båten fick de inte syn på land en enda gång.

- Man ser ju aldrig land. Man ser bara himmel och hav.

Den isolerade miljön menar Josefin skapar en speciell stämning av att man är på samma yta hela tiden.

Samtidigt skrattar hon lite smått när hon berättar att annars små detaljer i ens vardag kan få stor betydelse till sjöss.

- Efter ett tag så blev det längtan efter något annat att äta… och när det svarta teet tog slut var det nästan en kris

Fortsättning följer

Planen är att expeditionerna ska fortsätta framöver, med samma treårsintervall som tidigare planerat för.

- Jag tror att vi alla som var med vill åka igen. Det är väldigt speciellt helt enkelt.

För forskarna är detta projekt i Sargassohavet en unik möjlighet att närma sig ett av havets största mysterier, ålens livscykel - som fortfarande till stor del är okänd.