Annons
Om säl och skarv
Frågan om hur mycket säl och skarv påverkar återväxten av utfiskade fiskbestånd är en het potatis. Efter att ha lyssnat på vad forskare från Statens Lantbruksuniveristet (SLU) framförde vid den föreläsning som 8-fjordar arrangerade i Stenungsund i går kan vi konstatera att påverkan kan vara betydande.
Det största problemet när vi talar om sälen och skarvens påverkan i Västkustens fjordar är att vi saknar en hel del forskning från området. Mer forskning behövs definitivt för att vi säkert ska kunna veta exakt hur viktiga predatorer som säl och skarv är när man försöker förklara varför fisken inte kommer tillbaka trots att fisketrycket lokalt har minskat.
För skarvens del kan vi luta oss mot en undersökning från Hakefjorden som visar att fågeln gärna äter torsk och plattfisk även om favoriten här tycks vara simpa. Från Östersjön finns mer långtgående undersökningar. Där kan vi, enligt Maria Boström vid SLU i Lysekil, konstatera att skarven är en direkt konkurrent till fisket.
I slutet av 1800-talet betraktades skarven som utrotad. Sedan den på okänt sätt återinträtt i vår fauna har antalet skarvar ökat explosionsartat men det tycks nu som om rekryteringen minskar.
Vad gäller knubbsälen i Västerhavet berättade Karl Lundström, också han från SLU, att beståndet nu är större än det någonsin varit. Han uppskattade att det handlar om drygt 20 000 djur. Exakt vad sälen äter här på Västkusten vet man inte exakt. Av de de få data man har tycks man ändå kunna dra slutsatsen att torsk är en viktig del i knubbsälens föda.
Anders Nicander
