Ny metod att upptäcka giftiga båtfärger

Forskare vid Stockholms universitet och Chalmers har tagit fram en ny metod för att upptäcka giftiga färglager på båtar. Med hjälp av röntgenstrålar kan mängden av exempelvis TBT, tributyltenn, mätas.
– Det här är ett bra och konkret hjälpmedel som kan föra miljöarbetet i småbåtshamnar och marinor framåt. Nu kan gifter upptäckas innan de hamnar i marken eller i vattnet, säger Thomas Johansson på Havs- och vattenmyndigheten, HaV, som bidragit med 850 000 kronor till projektet.
TBT är en mycket giftig organisk förening som togs fram för att bekämpa parasitsjukdomen snäckfeber (bilharzia). Men ämnet visade sig även vara mycket effektiv för att bekämpa påväxt på båtbottnar och började använda i båtbottenfärger. 1989 förbjöds TBT i färg för mindre båtar och 2008 infördes ett globalt förbud mot det i båtbottenfärger för alla fartyg. TBT nämns i EU:s vattendirektiv som ett farligt prioriterat ämne som bland annat stör fiskens fortplantning och hämmar tillväxten av bland annat tång, alger och musslor. Under 1970-talet slog användningen av TBT ut stora delar av ostronproduktionen i franska Archachon Bay.
– Även om man målat om båten med mindre skadliga färger så kan gifter läcka ut i vattenmiljön från äldre, underliggande färglager. I fjol togs prover vid flera spolplattor på väst- och ostkusten och resultatet visade höga halter av TBT både i vattnet och i marken, säger Thomas Johansson, chef för enheten för havsplanering och maritima frågor på HaV.
– Ämnet är väldigt giftigt både för människor och djur och det ligger kvar i marken och vattnet länge.
Hittills har man använt sig av kemisk analys för att mäta mängden tennföreningar i båtfärger. Forskarna vid Institutionen för tillämpad miljövetenskap (ITM), Stockholms universitet och Chalmers har istället utvecklat en metod som bygger på så kallad röntgenfluorescens. Med hjälp av röntgenstrålar kan lagren av färg enkelt analyseras direkt på båtskroven.
– Röntgenfluorescens är en välkänd metod som används bland annat för att mäta metallinnehåll i olika legeringar. Det nya med ITM:s metod är en särskild kalibrering som möjliggör både identifiering av ämnen och i vilka mängder dessa finns i färglagren på båtskroven, säger Britta Eklund, en av forskarna vid ITM i ett pressmeddelande.
Havs- och vattenmyndigheten har, i samråd med Naturvårdsverket och Transportstyrelsen, kartlagt och utrett miljöpåverkan av båtbottentvättning. Förra sommaren presenterades en rapport med riktlinjer och riktvärden för hur tvätt av båtar bör hanteras.
– För att minska miljöpåverkan bör man undvika att måla skrovet med båtbottenfärg. I stället rekommenderar vi att man tvättar båtbotten ett par gånger per år över en spolplatta eller i en avsedd borsttvätt, säger Thomas Johansson.
– Våra riktlinjer är inga krav. Men de har satt i gång en viktig diskussion på båtklubbar och marinor runt om i landet. Allt fler båtägare och branschorganisationer försöker nu hitta alternativ till att slippa båtbottenfärger och att minska utsläppen av giftiga ämnen genom att investera i spolplattor.