När försvinner ålryssjorna?
Förslaget om att göra Gullmarsfjorden till samma typ av fredningsområde som 8-fjordar aktualiserar åter hotet från ålryssjorna. I Gullmaren vill man ta bort ryssjorna men längs övriga kuster är de fortfarande ett effektivt hinder för torsk- och plattfiskbestånden att återetablera sig.
Alla som sett en ålryssja som legat några dygn i havet vet vilken makaber syn det är. Mängder med krabbor och snultror trängs med döda eller döende småtorskar och plattfiskar. Ibland hittar man till och med en eller annan ål i ryssjan! Bifångsten lär enligt undersökningar som gjorts i Kungsbackafjorden vara ungefär 98 procent, så ett mindre selektivt fiske lär väl knappast gå att hitta. Samtidigt är ålen akut hotad och riskerar att vara utrotad inom något tiotal år. Det finns inget som kan motivera ett sådant fiske.
I förslaget om Gullmarsfjorden vill Fiskeriverket förbjuda ålryssjorna för att på så sätt ge gullmarstorsken en bättre chans att återhämta sig. Samtidigt fortsätter ryssjorna att utarma kustvattnen på andra håll. Här ges ingen fristad. Det är dags att hänga upp ålryssjorna på museum som ett exempel på hur vi fiskade innan vi visste bättre. Det är en fråga om anständighet att ålryssjorna försvinner från svenska kuster. De är och förblir ett djävulens redskap.