Modiga kläder för sportfiskare

Man kan knappast påstå att Gunnar Westrin är någon mer omtalad mannekäng gällande snitsiga kläder för en sportfiskare. Men (fiske)världen hade varit en mycket bättre – och vackrare – plats om fler var som honom. Här kommer hans egen förklaring till beteendet.

När jag var grabb och växte upp i stora skogen var man glad om kläderna var någorlunda hela och rena. Jag minns aldrig att någon pratade om mode eller trender. Min morfar lade ribban gällande just den detaljen. När helgen kom satte han helt enkelt på sig slipsen. Resten av plaggen var desamma hela veckan, oavsett om han mjölkade korna, jobbade i skogen eller hackade potatis. Slipsen hade den uppgiften att tala om för folket att nu var det helg.

När jag som grabb kutade runt i öringbäckarna var mamma mycket noga med att jag valde de mest slitna plaggen. Ladugårdsbrallorna och den mest naggade tröjan fick duga. Dessutom var det mycket noga med att jag tog de äldsta och mest slitna stövlarna. Jag minns aldrig att någon av oss använde regnrock. Huden är vattentät, sa pappa.

I början på sjuttiotalet fick jag min regnbågsluva av min fru. Den har hängt med sedan dess. Belackarna sa att de starka färgerna skulle skrämma fisken. Fel igen! Av någon diffus anledning trivs jag fortfarande som bäst i mina gamla och numera ganska slitna fiskekläder. Jag blir lika full i skratt varje gång jag träffar en fiskare som smyger omkring i buskarna med kamouflagekläder. Tiderna har förändrats.