PFAS ansamlas mest i rovfisk som gös gädda och abborre.

Mängden PFAS minskar i insjöfisk - men mer behöver göras

Värdena har sjunkit märkbart sedan toppåren, men trots en positiv utveckling kan dyr sanering behövas och industrin behöver sluta använda ämnena. 

Publicerad Senast uppdaterad

PFAS-halterna i fisk minskar i Mälaren, Vänern och Vättern. Det visar mätningar som Naturhistoriska Riksmuseet gjort på fisk. Där har man sparat fisk i frysar från 70-talet och framåt och nu har man gjort mätningar på 28 olika ämnen  för att se förändringen i halterna av PFAS.

Det forskarna kunnat konstatera är att halterna ökade fram till åren 2005-2008. Därefter har halterna minskat till dagens nivåer som är betydligt lägre än de värsta åren. PFAS har bland annat använts i skum som används till brandsläckning, vilket har varit en av de stora bovarna för hur ämnena kommit ut i vattnet. Men PFAS finns även i kläder, mattor och annat. Ämnena används för sina vatten, smuts- och fettavstötande egenskaper.

PFAS

PFAS är ett samlingsnamn på många olika ämnen som har så pass lång nedbrytningstid att de kallas för evighetskemikalier. De används för sina egenskaper som ger ytor vatten-, smuts-, och fettavstötande. 

Men för att minska halterna ytterligare behövs sanering och det är dyrt.

– Och så måste vi stoppa tillförseln av PFAS, vi kan inte ha det i industriprodukter och annat. Det måste bort, säger Ingrid Hägermark på Mälarens Vattenförbund i en intervju med Svt.

Idag finns inga skarpa gränsvärden för PFAS i matfisk. Svenska myndigheter har satt upp preliminära rekommendationer tills man får riktlinjer från EU och generellt sett ligger fisk från svenska insjöar under de rekommendationer. Men på vissa platser ska man inte äta fisken, eller inte äta den så ofta.