Inför fredningsområden till havs

I framtiden kommer de beslut som gäller det kustnära fisket att fattas här hemma och inte som tidigare i EU. Nu ligger beslutande makten i våra egna händer och det är hög tid att Fiskeriverk, riksdag och regering tar sitt ansvar lämnar tillbaka åtminstone en del av det marina fisket till folket.
Som vi alla vet vid det här laget har ett alldeles för högt fisketryck allvarligt skadat fiskbestånden och rubbat den ekologiska balansen i våra hav. Små insatser görs nu här och var för att komma tillrätta med missförhållandena. På regeringens uppdrag inför Fiskeriverket sex områden där fisket helt eller delvis stoppas. Naturligtvis är detta långt ifrån tillräckligt, vare sig för beståndssituationen eller för att rädda det marina sportfisket.
Som det ser ut i dag är det, utöver makrillfisket under goda år, bara fiske på djupt liggande vrak som ger chans till att fånga vuxen fisk i havet. Trålarna har sopat upp sista spillran av bottenfisk även långt innanför trålgränsen eftersom det lämnats så generösa dispenser att den inte fungerar som någon gräns.
De senaste åren har även fisket på vraken blivit dramatiskt sämre. Garnbåtar lägger sina nät över och kring vraken. De gånger vi sportfiskare inte stängs ute på grund av att det är fysiskt omöjligt att fiska på vraken, så finns det ändå ingen fisk. Än värre är att näten fastnar i vraken och blir till en dödsfälla för fisken och ett effektivt hinder för krokfiske. Vår lagstadgade rätt att fiska i havet tas därmed ifrån oss. I rättvisans och den biologiska mångfaldens namn vore det helt rimligt att utropa vraken till frizon från fiske med dödliga redskap. Yrkesfiskare ska naturligtvis inte stängas ute, men de redskap de använder måste säkra ett biologiskt hållbart fiske. Fiske med burar är ett utmärkt exempel på det. Utöver vraken finns det en rad större grundområden till havs som skulle kunna bli utmärkta fiskevatten om det storskaliga fisket stängdes ute. Dessa områden är ytterst viktiga för det marina livet, men har hittills inte skyddats alls.
Vi lever i en tid då stora förändringar sker inom synen på havet och fisket. Låt oss hoppas och tro att de som har makten att besluta om hur resursen ska förvaltas vågar ta sitt ansvar och lämna tillbaka det som tillhör oss alla.
Anders Nicander