Annons
Hajfynd från Antarktis
Forskare vid Naturhistoriska riksmuseet har hittat rester från de sista hajarna som levde vid Antarktis. Fynden avslöjar när Antarktis blev en istäckt kontinent.
För runt 50 miljoner år sedan var jordens klimat mycket varmare än idag, med tropiska förhållanden över i stort sett hela jordklotet. Även runt Antarktis simmade hajar, rockor och andra broskfiskar.
Idag är bilden en annan: inte en enda broskfisk kan leva i närheten av den nedisade kontinenten, där vattnet är så kallt att det till och med håller minusgrader, vilket är möjligt eftersom havet är salt. De enda fiskar som överlever är så kallade isfiskar, en grupp benfiskar med ”kylarvätska” i blodet.
Frågan är när havet runt Antarktis gick från att vara hajvänligt varmt till att bli dödligt kallt?
Nu har paleontologen Thomas Mörs vid Naturhistoriska riksmuseet tillsammans med argentinska och österrikiska kollegor beskrivit rester av hajar som levde runt Antarktis långt senare än forskare hittills trott var möjligt. Fynden är gjorda vid tre expeditioner till den lilla Seymour-ön vid Antarktiska halvöns nordspets och består bland annat av tänder från den numera utdöda jättehajen Carcharocles sokolovi och från flera mindre hajarter. Det mest sensationella fyndet är en fentagg som suttit på ryggen på en haj som är släkt med våra dagars pigghaj.
– De här överraskande fossilen tyder på att Antarktis blev nedisat flera miljoner år senare än paleontologer hittills trott, säger Thomas Mörs.
Hajars broskskelett bevaras normalt inte alls. Det forskarna har, är en chans att hitta är tänder, fentaggar och hudens så kallade plakoidfjäll, som alla är täckta av emalj.
– Tandemalj är det hårdaste biomaterial som finns. Tack vare att det bevaras, kan vi nu berätta att värmeälskande hajar levde vid Antarktis så sent som för 35 miljoner år sedan, säger Thomas Mörs.
