Förakta inte det klassiska metet

Mete men toppknuten lina i ett teleskopiskt metspö är något som får många abborrfiskare att rynka på näsan. Men släpper man prestigen och tillåter sig att fascineras som ett barn av fisket väntar högtidsstunder på bryggan och i ekan.

Själv måste jag meta abborre med mask och metspö en gång varje sommar för att återknyta till den där barnsliga fiskeglädjen. Numera blir det alltid i min favoritsjö i Jämtland. Till det finns det flera anledningar. Sjön har ett fantastiskt rikt abborrbestånd men det kan stundtals vara näst intill omöjligt att få fisken att ta på något annat än mask. Den enda metod utöver mete som jag lyckats med sådana dagar är flugfiske med små nymfer precis vid botten.

Abborren i min sjö parkerar sig ofta på bara meterdjupt vatten när lågtrycken kommer och huggen är de försiktigaste och långsammaste abborrhugg jag upplevt.

Är abborren riktigt på hugget dyker flötet som ett streck mot botten.

När metspöt kommer fram planeras det alltid för panerad abborfilé till middag. En rätt som tillhör det godaste man kan äta. En av landets främsta fiskkockar sa en gång att han vatten abborren som topp tre av alla fiskar han smakat.

Inget fiske är så enkelt som metet. Från båten är ett spö på 4 meter lagom från bryggan får det gärna vara en meter längre. Linan behöver inte vara tunnare än 0.25 millimeter och klassisk nylon funkar utmärkt. Flöten som bär 4-8 gram, miljlösänke och en krok i storlek 2-4 är hela tacklet. Bäst är en rejäl daggmask men får man bara tag i mindre mask kan man sätta flera maskar på kroken.