Fantastiskt fiske i den femte årstiden

Tiden mellan vinter och vår med långa ljusa dagar, samtidigt som isarnas sjöar fortfarande bär, brukar kallas den femte årstiden. Denna årstid är unik för landets norra delar. Under isen är det full aktivitet och fisket efter abborre, sik, harr och öring kan vara riktigt bra.

Allra roligaste är kikfisket! När solen smälter undan snön på isen och solstrålarna når de grunda bottnarna kommer fisken in för att jaga. Skafferiet av insektslarver och annat gott är välfyllt och fisken tycks äta mycket mer nu än under midvintern.

Att ligga på ett renskinn och kika ner genom pimpelhålet och ha fisken så nära att man nästan hade kunnat röra vid dem om det inte var för isen är en mycket speciell känsla. Bäst funkar detta soliga dagar och på riktigt grunt vatten. Det fina är att fisken ofta uppehåller sig mycket grunt så här års. Det är inte ovanligt att hitta både harr, abborre och sik där det inte är mer än några decimeter vatten under isen. Särskilt siken och abborren tycks trivas tillsammans och de är snarare en regel än ett undantag att man får bägge arterna om man sitter en längre stund i samma hål.

Smörhål

Man kan behöva leta en stund och borra en del hål innan man hittar rätt. Men hittar man ett ”smörhål” brukar man kunna komma tillbaka flera gånger och få fisk. Därför är det god idé att märka ut de bra hålen så man kan hitta tillbaka till dem. Än kan det komma snö som gömmer dem.

Mormyska är magiskt

Mormyska är ett magnifikt bete som tycks attrahera alla ovan nämnda arter. Agnad med maggot, blood worm eller en liten bit mask är de ofta det enda bete man behöver. Se bara till att ha lite variation i färg, vikt och storlek på mormyskorna. De allra minsta mormsykorna fiskar ofta alldeles utmärkt men de pyttesmå krokar som de är utrustade med är inte lämpliga för sköra sikmunnar. Vill man ha sik är det säkrare att gå upp i storlek även om det ibland innebär att huggen blir färre.

Förfinad teknik

Hur man fiskar mormyskan är avgörande för hur framgångsrik man blir. Skickliga abborrfiskare har ofta en hel uppsättning rörelser eller rörelsemönster som de varierar mellan till de hittar vilken teknik som funkar bäst för dagen. För sik och harr brukar den så kallade sikdarren vara mycket effektiv. Momyskan hålls i ständig rörelse genom att man darrar oavbrutet på pimpelspöts topp. Man kan göra detta på ett visst djup men ofta är det effektivare att börja vid botten och sakta lyfta momyskan uppåt samtidigt som man darrar i spöt. När man lyft 40-50 centimeter låter man mormyskan falla till botten igen. Vissa dagar vill fisken ha serverat precis vid botten andra dagar lite högre upp. Pröva dig fram och lås dig inte vid ett enda sätt att fiska mormyskan.