Edvin Kronberg räddade livet i älven!

Fiskepassionen började som barn

– Mitt fiskeintresse började redan när jag var liten, berättar han. Det var pappa, farfar eller mamma som tog med mig till älven för att fiska abborre eller gädda. När jag var runt åtta–nio år fiskade jag ofta själv, och när jag fyllde tio köpte jag min första båt – en liten playwoodeka med åror, säger Edvin till Fiskejournalen.

Sedan dess har älven Voxnan och traktens sjöar varit sommarens hemmaplan.

"Jag märkte att något inte stämde i vattnet"

Han har alltid fiskat mycket, både gädda, abborre och öring i bäckarna. Men med åren växte oron över miljön i vattnet.

– Jag började se saker som inte kändes rätt. Döda musslor låg på land, det var stora skillnader i vattenflödet, och en gång hittade jag gäddrom som spolats upp. Det gjorde ont att se, säger Edvin till Fiskejournalen.

Men vad kunde han göra? Fiskevideor på YouTube inspirerade, särskilt Martin Falklinds filmer om fiskvägar, men det kändes ändå övermäktigt, tills han fick rätt hjälp.

Studiecirkeln som förändrade allt

Våren 2022 gick han och hans pappa med i studiecirkeln Fiskarnas rike, baserad på Falklinds dokumentärer. Där träffade de kursledaren Tommy Vestersund.

– Tommy fick mig att förstå att alla faktiskt kan bidra. Han visade hur ett vattendrag ska se ut, och hur man söker tillstånd på rätt sätt, säger Edvin till Fiskejournalen.

Det blev startskottet.

Sidofåran som torkade ut

I maj samma år hittade han en uttorkad sidofåra vid älven. Där låg döda musslor i den torra bädden. Förklaringen var enkel – och frustrerande.

– När elpriserna är höga släpps mer vatten från kraftverken, då fylls sidofåran. Men när priserna är låga stängs flödet av och vattnet försvinner. Fiskar och musslor spolas in, men blir kvar och dör när det torkar, säger Edvin till Fiskejournalen.

Från idé till livräddande kanal

Han tog kontakt med markägaren, som direkt var positiv. Därefter började arbetet, att gräva en kanal som skulle ge sidofåran ett jämnt vattenflöde oavsett elpris.

– När kanalen var klar började fisk simma in. Musslorna överlevde. Jag la tillbaka stenar, förbättrade botten med Hartijokkimetoden och lärde mig hela tiden mer, säger Edvin till Fiskejournalen.

Nu, efter tre somrar, är bäcken full av liv.

– Det är en otrolig känsla. På hösten simmar till och med öring in för att leka, säger Edvin till Fiskejournalen.

"Det bästa är att det går att göra skillnad"

Han har lagt hundratals timmar på bäcken. Och han är långt ifrån klar.

– Jag har också pratat med kraftverksbolaget uppströms, och idag har de höjt minimiflödet. Det är en liten seger,  säger Edvin till Fiskejournalen.

Men det som betyder mest?

– Att se livet komma tillbaka. Att veta att det faktiskt går. När öringen leker blir jag helt lyrisk, säger Edvin till Fiskejournalen.

Nu är han i gång med nya projekt, i andra bäckar i området. Och budskapet är tydligt:

– Alla kan göra något, avslutar Edvin till Fiskejournalen.