Debatt: Sportfisket i fara – Sverige måste stödja EU:s plan mot skarvhotet
Det svenska sportfisket befinner sig i en kris. I älvar, sjöar och kustvatten ser vi hur bestånden av gädda, abborre, lax, gös och öring minskar dramatiskt.
Bakom utvecklingen ligger flera faktorer – men en sticker ut tydligare än någonsin: den okontrollerade tillväxten av mellanskarv. En toppredator som idag förekommer i flockar på tusentals individer i känsliga miljöer, där fiskreproduktion sker.
I Testeboåns nedre delar, där älven möter Gävlebukten, har problemet blivit så allvarligt att lokala fiskare och naturvänner slår larm. Vittnesmål talar om “svarta moln” av skarv som sveper in och länsar fiskevattnet – inte bara på vuxna fiskar utan även på lekvandrande öring och känslig yngelproduktion. Media rapporterar återkommande om konflikten, och frustrationen växer. Lokalt fiskevårdsarbete urholkas, utsättningar försvinner – och fisketrycket från fritidsfisket minskar. Det här är inte längre en biologisk obalans – det är ett konkret hot mot ett älvsystem.
Samtidigt har EU tagit ett historiskt steg. I april 2025 presenterades ett förslag till gemensam förvaltningsplan för storskarv, baserad på vetenskap, europeiskt samarbete och tydliga mål. Planen syftar till att minska skarvens påverkan på fiskbestånd och fiskerinäringar, utan att äventyra artens bevarandestatus. Det handlar om riktad skyddsjakt, förebyggande åtgärder, ersättning för förluster – men också om att sätta fisket och ekosystembalansen i centrum.
För svensk sportfiske – och för platser som Testeboån som rinner ut i Gävle– kan detta bli skillnaden mellan fortsatt förfall och återhämtning. Vi sportfiskare har länge burit ansvaret för fiskevård genom ideellt arbete, utsättningar, habitatrestaurering och påverkansarbete. Men vi kan inte skydda fisken, när varje insats bokstavligen blir mat för fågeln.
Att skarvproblemet blivit så akut i just Testeboån illustrerar varför enskilda kommuner eller länsstyrelser inte kan hantera detta själva. Skarven är en flyttfågel – och utan samordning kommer varje “åtgärdad” plats snabbt fyllas på med nya individer. Det behövs en plan som gäller hela Europa. Nu finns den – men den kräver politiskt mod.
Regeringen måste tydligt stödja den europeiska skarvplanen. Vi uppmanar våra beslutsfattare: lyssna på sportfiskarna, hör vad som händer i Testeboån och på andra platser, och agera innan fler vatten töms. Det handlar inte om att utrota – utan om att återställa balansen. Det handlar inte om fågel eller fisk – utan om ekosystemens framtid.
Och det handlar inte minst om att bevara ett av Sveriges största naturintressen – med över 1,6 miljoner utövare – från att gå under i tysthet.
Mattias Nygren (KD), ledamot i viltförvaltningsdelegationen i Uppsala län och ansvarig för siten skarvjakt.se
Detta är skribentens tankar och åsikter, inte Fiskejournalens
Skicka in!
Vill ni också skriva en debattartikel? Eller har ni ett nyhetstips?
Tveka då inte på att höra av er: Felix.aradsson@3fmediagroup.com
