Annons
Debatt om småskalig vattenkraft
I ett hållbart samhälle har småskalig vattenkraft ingen plats, säger Christer Borg, ordförande för Älvräddarna.
Människan har rätt att nyttja det naturligt förnybara fallande vattnets kraft, säger Jan Olof Sundby, LRF och Jan-Åke Jacobson, Svensk Vattenkraftförening.
Nu rasar debatten om småskalig vattenkraft på tidningen Aktuell Hållbarhets debattsida.
Christer Borg och Älvräddarna driver tesen att den skada på ekosystemet som de små vattenkraftverken gör, är för stor i förhållanden till den el de producerar. De 1030 minsta kraftverken står för 0,5 procent av Sveriges elproduktion. Men likväl stoppar de upp våra rinnande vatten och möjligheten för vandrande fiskar, vissa vattendjur, växter och andra arter att existera.
– Småskalig vattenkraft har helt enkelt spelat ut sin roll som elproducenter, på samma sätt som ånglok och armborst inte längre tillhör SJ:s infrastruktur eller arméns vapenarsenal, säger Christer Borg i debatten.
De 1030 minsta kraftverken står för 0,5 procent av Sveriges elproduktion.
LRF och Svensk vattenkraftförening menar att det är ett retoriskt trick från Älvräddarna att mäta den småskaliga vattenkraftens energinytta på en Sverigeskala, samtidigt som de värderar miljöpåverkan i lokal skala. De menar alltså att man måste se det hela som att ett ton öring är lika mycket värt, oavsett var i landet detta ton befinner sig. Precis som en megawattimme är lika mycket värt var i landet det befinner sig – först då kan man enligt LRF och Svensk vattenkraftförening föra en diskussion om värdet av den småskaliga vattenkraften.
De resonerar vidare om att de vill att de små vattenkraftsproducenterna ska utveckla sin verksamhet och öka produktionen av ekosystemtjänsten förnybar el och att de bör uppmuntras till det. Många bäckar små ger en hel å! utropar Jan Olof Sundby, LRF och Jan-Åke Jacobson, Svensk Vattenkraftförening.
Läs hela debatten:
Christer Borgs första inlägg
LRF och SVAF svarar
Christer Borgs slutreplik
