Visdomsord från Westrin — lätta flugspön drillar skönast?

Till och från i mitt aktiva sportfiskeliv har jag märkt att vissa fiskarter tydligen har företräde. Det kan betyda att en storlax kan vara mer betydelsefull och minnesvärd än en kilosharr?

Rent biologiskt negligerar vi oftast fiskarter som inte passar inom sportfiskets hantering. Vi tycks inte behöva de, vare sig på kroken eller på tallriken. Tror vi, men så är naturligtvis inte fallet. Vi har tydligen inte riktigt kommit ifrån gårdagens luddiga vokabulärer som ”ädelfiskar, ogräsfiskar och skräpfiskar”. Honnörsordet är och förblir mångfald.

För många år sedan steg jag för första gången ut på Rostujávris skinande vårisar, det klassiska rödingeldoradot norr om Kiruna. Redan under den första natten hände något som fick mina tankar att snubbla. Blev väldigt förvånad när en fiskare kastade iväg en tvåkilosharr långt bort över blankisen. Fjällabbarna skränade å det väldigaste när gomaten kom serverandes. Folk hade flugit upp till campen för att pimpelfiska röding och ingenting annat. Ingen ville ha harr, vilket gjorde att arten blev en ”skräpfisk”???

Klassresan.

I slutet på nittiotalet träffade jag ett gäng trevliga flugfiskare som stortrivdes vid strömmarna. Visst kom det upp en och annan kilosharr även om vi drömde om större.

En afton kom vi i samspråk om våra utrustningar. Intressant var gängets val av flugspön. Under den dubbeltaperade fluglinans tid var mina spön oftast klassade som 6-7. Där satte jag ribban och känner mig sedan slutet på sextiotalet totalt fastvuxen med den klassen. Jag har över huvud taget svårt att hantera lättare klasser. En viktig orsak till mitt klassval har alltid varit min närhet till vindarnas boningar.

Nu visade det sig att gängets spön var i helt andra klasser. Klasserna tre, och fyra var rena nymodigheterna för mig. Kommentaren varför de fiskade med så pass lätta spön gör mig fortfarande fundersam. Med ett spö i klass fyra känns det lika skönt att drilla en halvkilosharr som du tycker det är att fajtas med en kilosfisk. Då brukar jag tänka på min fiskepolare Palles visdomsord;

—Fisken måste upp så fort som möjligt så att det inte bildas för mycket mjölksyra. Skulle så vara fallet har fisken betydligt svårare att överleva tillbakasläppet.

Gunnar Westrin