Skyddsjakt på skarv för att rädda våra fiskbestånd

Det råder numera en i det närmaste total politisk enighet om att skarven måste hållas efter. Beståndet har exploderat och på många håll hotar den matglada fågeln att helt radera ut lokala fiskbestånd.

Debattens vågor har sannerligen gått höga över skarvens vara eller inte vara. Den art som tar över vatten efter vatten och som finns i tiotusental i våra skärgårdar har namnet kinesisk mellanskarv. Om den är införd och därmed invasiv eller om den funnits här från början delar experterna i två läger. Skarvhatare och skarvälskare har med i det närmaste religiösa förtecken slagits om hur vi ska förhålla oss till fågeln. För oss som vistas i miljöer där skarven tillåtits härja fritt har sett hur fiskebestånd kollapsar under trycket av skarvkolloniernas frossande.

Att det nu bedrivs skyddsjakt tänder en liten gnista av hopp för, bland mycket annat, Bohusläns sargade fjordar. Vatten som en gång i tiden sjöd av liv men som i dag är en blek skugga av sitt forna jag. Naturligtvis är förklaringarna till att fisken försvunnit här mycket mer komplex än att skarven ätit upp fisken.

Huvudansvaret är som alltid människans.

Sveriges Television visar i ett inslag hur man följt med på skyddsjakt efter skarv. Man berättar att Sveriges förenade fiskeguider (SOF) börjat betala skottpengar för varje skarv som fälls. Peter Berggren är ordförande för SOF. Han säger till SVT att man inte vill utrota skarven utan få till en bra förvaltning.

— Då tänkte vi att skottpengar blir en bra morot för jägarna att komma igång och jaga där det verkligen behövs.

Du kan se SVT:s inslag här

Anders Nicander