Skogens bruna skatter

Publicerad Senast uppdaterad

På många håll i landet är det just nu en lätt plågsam tid för sportfiskare. Opålitliga isar och långt kvar till sommarens fiskeäventyr. Allra värst är det för de mest inbitna torrflugefiskarna. De där som funderar mycket på hur man binder världens bästa imitation av en danica eller en vulgata..och kan fisken verkligen räkna antalet stjärtspröt?

Under de sista veckorna i maj svärmar de största dagsländorna i Västra götaland. Jag fick följa med till ett privat vatten. Kristallklart med rikt insektsliv och fisk som odlas på ett ursprungligt bestånd. Sätts ut som gulesäcksyngel – the real deal. Naturen påminner om Norrlands inland och fisket här är minst lika bra. Öringen går stundtals så landnära att man kan fiska dem på en halv tafslängds avstånd.

Vi smög upp på en liten klippa. Tom först och sen jag. Han pekade på en öring som sakta patrullerade av stranden en halv meter från land. När fisken passerat och visade sig i ett nytt vak tio meter bort la han ut flugan. Sen var det bara att vänta och hoppas. Fisken passerade flugan en gång utan att ta den. Vi höll ut. I nästa vända har fisken bestämt sig för att fluga är mat och smackar på med full kraft.