Skenande priser slår mot fisken
Priset på kalk som behövs för att kalka försurade sjöar och vattendrag skenar. När pengarna inte räcker kommer man tvingas sluta kalka på många platser. Då risker vi att förlora pH-känsliga arter.
I över femtio år har man kalkat svenska vatten som ett skydd mot försurning. De ämnen som bidrar till försurningen är svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak. De härrör från utsläpp framför allt från väg- och sjötrafik, värme- och elkraftverk, industrier samt jordbruk. Skogsbruk kan bidra till försurning, både genom tillväxt och skörd.
Länsstyrelserna i landet delar årligen ut stöd till kalkning men bidraget, som visserligen skrivits upp jämfört med föregående år, är långt ifrån tillräckligt som det varit och med snabbt stigande priser kan resultatet bli katastrofalt. I ett av Sveriges län uppger man att skulle behöva kalkningsbidrag för ytterligare 4 miljoner för att man skulle kunna kalka som man gjorde 2022. Där har priset på kalk stigit med 22 procent.
Havs- och vattenmyndigheten har satt olika så kallade pH-mål. Tre olika pH-värden som man, utifrån vilka arter man vill”rädda”, måste se till att inte hanmna under. Dessa värden är 5,6, 6,0 och 6,2. Vid så lågt pH som 5,6 dör flodkräftan och mörtens rom dör. Öringen är också känslig och en så kallad surchock under vintern när pH-värdet sjunker under 6,0 kan göra att rommen kvävs.
På Länsstyrelses i Västra Götaland säger man att man har svårt att hålla målen. Där behöver man 15 000 tusen ton kalk för att hålla vattnen i acceptabelt skick. Skulle det vara optimalt skulle man behöva 20 000 ton kalk. I dagsläget ser det ut som om den siffran för 2023 landar på 10 000 ton.
Anslagen för kalk skulle behöva öka i takt med inflation och stigande bränslepriser. Den bilden delas av både enskilda vattenvårdare, länsstyrelse och Havs- och vattenmyndigheten. För att det ska bli verklighet krävs att regeringen skjuter till extra pengar. Det finns inte mycket som talar för att det kommer bli så.
På din länsstyrelses hemsida kan man läsa mer om kalkning.