Läsarberättelse - ett oförglömligt gäddfiske
Läsaren Klas Fritzon hörde av sig och ville dela med sig av en fiskedag han upplevde tidigare i år. Med två gäddor över mångas drömvikt är det svårt att inte vilja berätta.
Vi bad Klas beskriva sin dag, nedan är hans berättelse:
Det är tidig eftermiddag när jag kommer till viken där vinden ligger på. Sol, men bara 13 grader i luften och när jag vadar ut kramar kylan mina lår som en blodtrycksmanschett. Jag har valt ett område med mjuk botten, där jag tänker att vattentemperaturen är något högre och därför aktiverar gäddorna. Ett par snabba fiskar senare är jag övertygad om att koden är knäckt, men får sona mitt övermod med timmar utan kontakt.
Sjön är djup och skär från nordväst genom landskapet. En typisk norrlandssjö som kan verka avskräckande genom den grovhuggna skalan – inte minst när det gäller landfiske – som samtidigt bär på en potential att infria drömmar.
Visst hade jag kunnat ta båt men jag gillar att fiska från land. Det är lättsamt, och vid rätt tillfälle ruskigt effektivt. Den inbyggda långsamheten och begränsade räckvidden tvingar fram kreativitet och strategiska val av fiskeplatser. Naturen kommer nära inpå.
Ta hem gäddans lunch till stekpannan?
Jag hinner se både havsörn och duvhök innan den predator jag är ute efter visar sig igen, då först när jag rört mig till ett stenigare område. Ingen jätte, men en fin fisk på 5-6 kilo. Precis när jag ska håva ser jag hur gäddan spottar ur sig en stor bytesfisk som sakta faller till botten. Det är en fin röding – perfekt matfisk på över 40 centimeter – nästan helt osmält. Mer än dubbelt så lång som det jerkbait från Wolfcreek Lures som den giriga gäddan ändå inte kunde motstå. Kommer svärmor banna mig för att jag inte tar med rödingen hem till stekpannan?
Några betesbyten senare kommer ett sånt där lojt hugg som jag i efterhand alltid kan identifiera som stor fisk. Tunga knyckar. En behärskad rusning som aldrig verkar sluta. Gäddan stångar och jag maxar pressen med mitt downsize-spö, för att hålla den borta från stenblocken. Efter intensiv dramatik på kort lina håvar jag en brutal fisk mitt bland vågorna - med en pigshad i juniorstorlek så långt ned i gapet att jag behöver fira mig ned med repstege för att nå dit. Jag väger gäddan till 14,0 kilo med en uppskattad längd på 119-121 centimeter. Vilken fisk!
Står kvar och nöter
Har du fångat en stor gädda är det bästa du kan göra att fortsätta fiska på samma plats eller liknande områden. Om du är redo att möta en till alltså?
Mindre än en halvtimma senare har jag inte flyttat mig mer än tio meter. Jag sprider ut kasten i klassisk solfjäderform – och varierar hemtagningen av den Skinny Wolf jag bytt till. Denna gång med makrillmönster. En färgsättning med ett salt blänk av silver, som verkar trigga jaktlusten hos de norrländska gäddorna. Hugget är mer distinkt denna gång, men rusningen som följer av liknande tyngd. Dramatik på repeat! Snart ligger ännu en sällsam fisk i håven. Av samma längd som den förra och några få gram ifrån 11,5 kilo.
När fisken är återutsatt har jag fått nog. Girighet är för gäddor, inte mig. Denna gång alltså. Jag packar ihop och inser att tillsammans med några tänger och min enda beteslåda ligger kaffetermosen orörd. Jag häller upp och kisar mot solen som börjat dala. Redan nu säker på att jag inte kommer sova i natt. Men vem behöver sömn när drömmarna redan infriats?
Tack för att du delade med dig av dina fångster och din berättelse!
