Fortsatt tufft läge för Östersjölaxen

Den årliga rapporten laxsvepet, som skapas av Stiftelsen för Östersjölaxen tillsammans med lokala förvaltningsorganisationer ger en övergripande bild av laxsäsongen fram till den 30 juni i ett flertal älvar och åar.

Och även iår är rapporten bekymmersam. Efter tre svaga år i rad bedöms även 2026 bli en säsong med låg uppvandring i många av landets laxälvar. Samtidigt som detta bedöms förutsättningarna för vandrande fisk vara ovanligt goda med både gynnsama vattennivåer och svala vattentemperaturer under större delen av försommaren.

En återkommande observation från flera älvar är att laxen kommit sent och att fisken uppvisar ett förändrat beteende. I bland annat Torneälven visar fiskräknarna på fler passerande laxar än föregående år, samtidigt som sportfiskare rapporterar betydligt färre fångster. Flera förvaltare beskriver att laxen är svår att få att hugga trots goda förhållanden.

Rapporten visar samtidigt att utvecklingen varierar mellan olika vattendrag. Mörrumsån lyfts fram som ett av de starkare exemplen med en av de bästa säsongerna på flera år, medan även Byskeälven och Dalälven visar positiva signaler. I andra älvar, som Kalixälven, Kågeälven och Rickleån, är utvecklingen betydligt svagare.

Ett annat återkommande tema är rapporter om sjuk lax. Flera förvaltningsorganisationer, framför allt i Torneälv, beskriver svampangripen fisk, röda hudförändringar och döda eller kraftigt försvagade laxar redan tidigt på säsongen, något som väcker oro.

Laxsvepet pekar också på att många fiskevårdsområden haft färre sportfiskare än tidigare år, vilket kan vara ett tecken på den osäkerhet som svaga laxbestånden skapat under de senaste säsongerna.

Efter att resultatet av rapporten nu sammanställts upprepar Stiftelsen för östersjölaxen sitt krav på ett kraftigt begränsat kommersiellt fiske efter vild östersjölax och menar att de svagaste bestånden behöver ett betydligt starkare skydd för att kunna återhämta sig.