Äntligen dåligt fiske

Havsöringsäsongen började storstilat men redan andra dagen gjorde våren slut och vi fick vinter en vända till. När vinden vänder blir det bättre, lovade jag. Jag hade fel.

När snön kom tillbaka gjorde jag några halvhjärtade försök. Till min förvåning högg en öring i andra kastet. I fjärde kastet missade jag en stor fisk. Sen frös linan i spöringarna. Dagen därpå såg jag två vadande flugfiskare som trotsade minusgraderna och hade vadat långt ut på i den grunda leriga viken. De fick fiska själva. Jag hade för mycket jobb. Och att stå utvadad i fyrgradigt vatten när det är minus två i luften har ett bäst före datum. Åtminstone för mig. När man var yngre fanns inga sådana begränsningar. Det var då.

Så kom dagen med den utlovad sydvästan. Jag sjösatte båten och gav mig ut. Fjorden låg som ett dukat smörgårdsbord av spännande platser. På första spoten möts jag av ett jättevak. I tredje kastet kommer hugget. Den är stor! Eller var jättestor. Den släppte. Ingen anledning att gråta över det med en sån här start tänkte jag. Det här kan ju bli hur bra som helst! Ett par timmar senare insåg jag att det nog inte var riktigt så bra. Ytterligare timmar senare insåg jag att det inte var bra alls. Det sög. Var enda vik tycktes tom och utöver en förskrämd fisk som kanske klarat sig över måttet på den tiden minimimåttet var 35 centimeter hade jag bara några stötar.

När hunden, som mest sovit på aktertoften hela dagen, började antyda att han behövde gå i land körde jag in till en liten strand och lät aluminiumbåten glida upp på sanden. Första dagen på havet i år och tröttheten tog ut sin rätt. Jag lade mig ner på strandgräset. Hunden satte sig bredvid. När jag blundade hörde jag ejdern och årets första humla. Då kom jag ihåg något som jag nästan glömt. Att det här är den kanske viktigaste delen av fisket. Det där som händer när man kommer ut till vattnet. När man bara kan ligga och lyssna på ejdrar vid en vik där öringen borde hugga. Jag skulle vara tacksam. Tänka att äntligen fick jag lite dåligt fiske så jag blev påmind om varför jag fiskar, egentligen.

Senare samma kväll fick jag meddelande från en kompis som fiskat några vikar längre bort. Han hade fått nio öringar.