Christoffers bifångst satte utrustningen på prov

Christoffer Svanberg var ute efter att fiska abborre. Solen var framme, lufttrycket hade varit stabilt i ett par dagar och vinden var svag och västlig. Allt stämde för att kunna ge ett bra abborrfiske. Men det var något annat än en stor abborre som fick kröna dagen.

Dagarna innan hade vinden legat på hårdare och vattnet hade grumlat sig på de platser Christoffer hade tänkt fiska på. Christoffer hade erfarenhet av vattnet han skulle fiska  sedan tidigare och visste att fisket brukar vara bättre när vattnet är grumligare.

- Då kanske de inte skyggar för båten i alla fall, berättar han.

Trög start

Ut med båten och iväg mot första platsen. Men, stendött. Christoffer åker vidare till nästa plats, med samma resultat. Inte ett pet.

- Jag tänkte att de kanske hade backat ut till djupare vatten på grund av blåsten eller något, förklarar Christoffer.

Han bytte bete till en större shadjigg och började kasta ut mot djupare vatten i stället. Då började det hända något. Något petade försiktigt på Christoffers bete. 

Inget mer hände och Christoffer bytte plats igen, den här gången till ett djupare parti med hård botten. Han fortsatte med det större betet riggat på en ned-skalle och kastade i en solfjäderform.

- När jag jobbat hem det fjärde kastet en bit smällde det till något fruktansvärt i spöt. Ett så kallat ”hädanfärdshugg”, för att citera en legend, berättar Christoffer.

Nervöst med tunn lina

Mothugget satt där det skulle och slirbromsen fick börja jobba direkt. Eftersom målet var abborre var Christoffers rulle laddad med 0,06mm tjock flätlina. Christoffer släppte på bromsen för att inte pressa den tunna linan för mycket.

- Jag märkte direkt att det är något stort och började lirka hem det. Jag försökte att följa och parera de tunga slagen för att spara på flourocarbontafsen som bara var 0,23mm tjock, berättar han.

Drillningen höll på i uppskattningsvis 6-7 minuter och fisken vägrade släppa från botten förrän precis i slutet.

- När linan gick rakt ner under båten kunde jag börja lyfta fisken, om än väldigt försiktigt.

Nytt personligt rekord

När den stora fisken väl hamnade i håven insåg Christoffer att hans tidigare jigg-pb på gös var slaget och han fick ett helt nytt förtroende för styrkan i sin UL-utrustning, om man tar det lugnt och inte pressar för hårt.

Efter en snabb dokumentation med vägning och mätning släpptes gösen tillbaka.

- Sen satt jag ner en stund för att bearbeta det som just hänt. Här stod jag och fiskade abborre med den nättaste utrustningen jag har och då kliver det på en sur göshane på 8,9kg och 93 centimeter. Det kändes som ett mirakel att han inte tuggade rakt igenom tafsen, berättar han.

När Christoffer samlat sig igen återupptog han fisket, då var abborrarna på gång.

- Det kanske inte var båten de skyggade för, avslutar Christoffer.