Vattenkraft hotar fiskens genetik i Ljungan

Dammar och vattenkraftverk begränsar fiskens möjligheter att vandra och föröka sig med individer från andra bestånd. Det kan leda till minskad genetisk variation, ökad inavel och försämrad förmåga att anpassa sig till förändringar i miljön. Effekterna kan uppstå relativt snabbt och vara svåra att återställa, enligt en ny rapport från forskare vid Stockholms universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.

I Ljungan saknas i dag möjligheter för fisk att vandra uppströms förbi kraftverken. De genetiska studier som gjorts på öring visar stora skillnader mellan bestånd ovanför vandringshindren i biflödena. Bestånden har små effektiva populationsstorlekar och riskerar därmed att förlora ytterligare genetisk variation. För andra fiskarter och vattenlevande organismer i området saknas i stort sett genetiska undersökningar.

Forskarna rekommenderar att genetisk mångfald får en tydligare roll vid prövning och omprövning av vattenkraften. Där det är möjligt bör dammar rivas ut för att återställa naturliga vandringsvägar. I andra fall kan fiskvägar bidra till att återupprätta det genetiska utbytet mellan olika bestånd. Rapporten betonar att även fiskvägar där relativt få fiskar passerar kan ha stor betydelse på lång sikt.

Forskarna framhåller också vikten av att identifiera och skydda genetiskt värdefulla bestånd, undvika fiskutsättningar som riskerar att påverka lokala populationers genetiska sammansättning negativt och följa utvecklingen genom långsiktiga studier.

Rapporten Genetiska effekter av vattenkraftsutbyggnad på fiskpopulationer med särskilt fokus på Ljungan har tagits fram på uppdrag av länsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands län.