Testeboåns vattenmiljö ska återställas steg för steg

Länsstyrelsen i Gävleborg arbetar tillsammans med Älv-design AB för att åtgärda äldre vandringshinder och återställa mer naturliga funktioner i vattendragssystemet. Projektet är en del av ett långsiktigt arbete för bättre vattenmiljöer och ligger även i linje med EU:s naturrestaureringsförordning.

Testeboån och många av dess biflöden har under lång tid påverkats av flottning. För att timret skulle kunna transporteras effektivt byggdes dammar som kunde spara vatten tillfälligt. Vattendragen rensades även på block och rätades i många fall ut för att timret skulle transporteras så effektivt som möjligt. När flottningen upphörde blev många anläggningar kvar, trots att deras ursprungliga funktion försvunnit.

Idag påverkar dessa strukturer och hinder fortfarande livet i vattnet negativt. Förutom vandringshinder påverkar dammarna även sedimenttransporten som är viktigt för näring och bl.a. bibehållandet av ex. lekbottnar. Restaureringen handlar därför om att återställa naturliga funktioner i ett vattensystem som historiskt har rensats, dämts och byggts om. Genom att återskapa strukturer, svämplan och våtmarker kan vattnet bromsa och hållas kvar längre i avrinningsområdet. Samtidigt skapas bättre livsmiljöer för fisk och andra vattenlevande organismer.

Restaureringen handlar också om att återställa hela systemets längd genom att skapa fria vandringsvägar men också att skapa variation, sedimenttransport och livsmiljöer – från huvudfåran ut till svämplan och våtmarker.

Konnektivitetsprojekt

I Testeboåns avrinningsområde handlar arbetet om att identifiera och åtgärda dammar som i dag inte längre fyller någon funktion för samhället men som fortfarande utgör vandringshinder för fisk och andra vattenlevande organismer.

– Många av de här dammarna byggdes för verksamheter som sedan länge har upphört. När den ursprungliga funktionen inte längre finns kvar blir det naturligt att se över om hindret fortfarande ska göra det eller om vattendraget kan återfå sina naturliga funktioner, säger Erica Persson, enhetschef på Länsstyrelsen Gävleborg.

Målet är att hitta lösningar för omkring 40 dammar som i dag påverkar konnektiviteten i avrinningsområdet.

– Det är egentligen ett ganska stort projekt. Vi har lokaliserat ungefär 50 dammar i avrinningsområdet, säger projektmedarbetaren Henrik Karlborg.

Av de cirka 50 dammarna är omkring tio kopplade till vattenkraft. Dessa ingår inte i projektet utan hanteras inom den nationella omprövningen av vattenkraften, som är en separat process.

De dammar som omfattas av projektet består främst av äldre flottningsdammar, dammar kopplade till tidigare sågverksamheter och andra mindre vandringshinder som saknar pågående funktion.

– Naturrestaureringsförordningen lyfter särskilt fram behovet av att återställa fria strömmande vattendrag. För att lyckas med det behöver vi identifiera hinder som inte längre fyller någon funktion och skapa förutsättningar för att ta bort eller åtgärda dem, säger Erica Persson.

Äldre dammar och flottningslämningar kan ha kulturhistoriska värden och det kan finnas lokala förhållanden som behöver beskrivas innan en åtgärd genomförs. Även befintliga naturvärden på platsen behöver beskrivas, men bedömningen måste göras i ett större vattendragsperspektiv.

Sådana värden behöver vägas mot anläggningens påverkan på vandringsmöjligheter, vattennivåer, svämmiljöer och vattendragets långsiktiga funktion. I vissa fall kan kulturhistoriska spår dokumenteras eller bevaras utan att den dämmande eller vandringshindrande funktionen behöver finnas kvar. Målet är inte att behandla alla dammar lika, utan att hitta rätt lösning för varje plats.

– Nu jobbar Länsstyrelsen med att hitta lösningar för varje hinder och varje lösning blir lite unik utifrån de lokala förutsättningarna, säger Henrik Karlborg.

Startade 2024

Projektet startade 2024 och sedan dess har sex dammar redan åtgärdats. Målsättningen är att samtliga identifierade hinder ska ha fått en lösning före år 2030.

Arbetet sker i samarbete med bland annat Stora Enso och Kopparfors Skogar AB, som äger många av dammarna.

– Arbetet sker i samverkan med berörda mark- och dammägare. I vissa fall bidrar skogsbolagen till finansiering av entreprenaderna. Det är ett viktigt sätt att komma

framåt i ett arbete där ansvar, tillstånd och lokala förutsättningar behöver klarläggas, säger Karlborg.

Trots att projektgruppen är relativt liten är arbetet omfattande.

– Det är ungefär tre till fyra personer som jobbar med det här. Men vi har arbetat med frågan länge och har ganska bra koll på processerna.

Tillståndsprocesserna tar längst tid

Själva entreprenadarbetena kan i många fall vara relativt begränsade. Det som ofta kräver mest tid är att ta fram underlag, klarlägga ansvar och genomföra de tillståndsprocesser som krävs.

– Åtgärderna i fält kan ibland vara mindre omfattande än det arbete som krävs för att ta fram rätt underlag och få nödvändiga tillstånd på plats, säger Karlborg.

Tillståndsansökningarna skickas till Mark- och miljödomstolen och handläggningstiden kan vara mellan ett halvår och ett år.

– Domstolarna hanterar många typer av ärenden och det är ganska få personer som arbetar med de här frågorna, säger han.

Kan förbättra konnektiviteten

Målet är att stegvis förbättra konnektiviteten i Testeboåns avrinningsområde så att fisk och andra vattenlevande organismer åter kan röra sig mellan olika livsmiljöer.

– I dag är stora delar av avrinningsområdet fortfarande påverkade av vandringshinder. Genom att åtgärda prioriterade hinder kan vi stegvis förbättra möjligheten för fisk och andra vattenlevande organismer att röra sig mellan lek-, uppväxt- och födosöksområden, säger Karlborg.

Många av dammarna och rensningarna har sitt ursprung i flottningsepoken eller i äldre verksamheter längs vattendragen. De har därför påverkat arter och vattensystem under lång tid.

Utöver arbetet med vandringshinder genomförs även restaurering av vattendrag samt hydrologiska åtgärder i form av återställning av våtmarker och svämplan.

– Om arbetet ska ha effekt måste man se till hela avrinningsområdet. Fria vandringsvägar, naturliga vattenflöden och fungerande livsmiljöer hänger ihop och behöver utvecklas tillsammans för att ge långsiktiga resultat, säger Erica Persson.

Bidrar till nationella och internationella mål

Projektet bidrar till de mål som lyfts fram i EU:s naturrestaureringsförordning. Ett av förordningens mål är att återställa fria strömmande vattendrag genom att identifiera och åtgärda barriärer som inte längre fyller någon funktion. Målsättningen är att minst 25 000 kilometer vattendrag i Europa ska återfå fria flöden och fungerande ekologisk konnektivitet.

– Det här är ett konkret exempel på hur lokala åtgärder kan bidra till att uppnå både nationella och europeiska mål för biologisk mångfald, vattenmiljö och klimatanpassning, säger Erica Persson.

Projektet bidrar även till Sveriges miljökvalitetsmål Levande sjöar och vattendrag, Ett rikt växt- och djurliv samt Myllrande våtmarker. Samtidigt stödjer åtgärderna genomförandet av EU:s ramdirektiv för vatten och flera av målen inom Agenda 2030.

Projektet finansieras med stöd från Havs- och vattenmyndigheten.

Kan öppna upp stora delar av vattensystemet

Målet är att återställa konnektiviteten i stora delar av Testeboåns avrinningsområde så att fisk och andra vattenlevande organismer åter kan röra sig mellan olika livsmiljöer.

– Det är väldigt lite av avrinningsområdet som är öppet från havet idag mot allt som finns uppströms, säger Karlborg.

Många av dammarna har funnits under mycket lång tid.

– De första dammarna uppstod kanske redan i början av 1900-talet och har sedan byggts om genom åren. Arterna och vattensystemen har därför varit påverkade under lång tid, säger han.

Utöver arbetet med vandringshinder genomförs även restaurering av vattendrag samt hydrologiska åtgärder i form av återställning av våtmarker och svämplan.

– Om arbetet ska ha effekt måste man se till hela avrinningsområdet. Fria vandringsvägar, naturliga vattenflöden och fungerande livsmiljöer hänger ihop och behöver utvecklas tillsammans för att ge långsiktiga resultat, säger Erica Persson.

Bidrar till nationella och internationella mål

Projektet bidrar direkt till genomförandet av EU:s naturrestaureringsförordning. Ett av förordningens mål är att återställa fria strömmande vattendrag genom att identifiera och åtgärda barriärer som inte längre fyller någon funktion. Målsättningen är att minst 25 000 kilometer vattendrag i Europa ska återfå fria flöden och fungerande ekologisk konnektivitet.

– Det här är ett konkret exempel på hur lokala åtgärder kan bidra till att uppnå både nationella och europeiska mål för biologisk mångfald, vattenmiljö och klimatanpassning, säger Erica Persson.

Projektet bidrar även till Sveriges miljökvalitetsmål Levande sjöar och vattendrag, Ett rikt växt- och djurliv samt Myllrande våtmarker. Samtidigt stödjer åtgärderna genomförandet av EU ramdirektiv för vatten och flera av målen inom Agenda 2030.

Projektet finansieras med stöd från Havs- och vattenmyndigheten.