12 flugor för hela havsöringsåret

BÖRJAR ÄVEN DINA flugaskar att svämma över av mönster i alla möjliga färger, former och storlekar? Mina gör det i alla fall, men kanske inte i samma utsträckning som tidigare. Trenden är tydlig, jag byter fluga allt mer sällan under fisketuren, och när jag gör det, väljer jag oftast en bland ett speciellt utvalt och beprövat dussin som jag använder om och om igen – medan andra flugor aldrig får en chans och därför bara ligger och samlar damm i asken. Men även om jag under en säsong har färre olika flugmönster i vattnet än jag hade tidigare, fångar jag inte färre fiskar. Tvärtom!

Jag älskar att binda flugor – och särskilt kustflugor, men jag har gradvis blivit mer intresserad av kvalitet framför kvantitet. Och även om jag fortfarande spenderar en del tid på att experimentera och utveckla nya mönster, är det de väletablerade och enkla mönstren som binder upp stora mängder av.

En glupsk allätare

Studier av havsörningens maginnehåll visar att havsöringen är en opportunistisk och glupsk rovfisk, som jagar och sväljer bytesdjur utan större selektering. I takt med att födotillgången och variationen ökar under sommarhalvåret är det också allt mer vanligt att hitta flera olika typer av bytesdjur i havsörningens mage. Men havsörningen är lynnig, det finns perioder när tångloppor, borstmaskar eller krill, är så dominerande att havsörningen endast fokuserar på dessa, blir selektiv och bortser från andra bytesdjur. Det är alltså inte helt likgiltigt vilka flugor vi fiskar med, och vikten av att välja rätt fluga understryks dessutom ytterligare av att havsörningens födointag påverkas av dess ämnesomsättning, som i sin tur påverkas av vattentemperaturer och salthalt. Dessutom finns det ju även sensommarens och höstens uppgångsfisk att tänka på. Många av dem har redan – åtminstone delvis – avvecklat sin huginstinkt och måste ofta snarare provoceras till hugg än luras med en reguljärt måltid.

Mitt dussin

Om man, som jag i efterhand har g jort, ska minska antalet mönster i kustasken till ett dussin utan att kompromissa med fiskemöjligheterna – utan snarare optimera dem, är det viktigt att förhålla sig till årstiderna och fiska med rätt flugor vid rätt tidpunkt.

De viktigaste bytesdjuren på kusten under året är i tur och ordning tångloppor och tånglus, borstmaskar, mysis, krill, räkor, smörbult, tobis, skarpsill och sill. Och det är främst imitationer av dessa bytesdjur min kustask brukar vara full av – plus några provokationsflugor för vinterhalvåret.

Flugorna är:

RPO Provo

Kobberbassen

The Wiggle Tandem Worm

Krillerten

Magic Cutthroat Kutling

Stejlen

Pattegrisen

CDC Rejen

Jiggy

Runars Deceiver

RPO Wiggling Sandeel

Yellowtail Fry.

Och det ska sägas att jag nästan alltid fiskar med två flugor på tafsen – antingen en kombination av en stor och en liten fluga, eller en imitationsfluga i kombination med en provokationsfluga.

Vinter

Under vintermånaderna, när vattentemperaturerna är låga, är havsörningens ämnesomsättning också låg, vilket gör att den har svårt att smälta stora bytesdjur. Därför är det då smart att fiska med riktigt små flugor eller mönster som provocerar till hugg. Bra vinterflugor som kan provocera är exempelvis Pink Glimmerreje, Polar Magnus, Mickey Finn, Juletræet och Flammen.

RPO Provo är min favoritfluga för vinterfiske. Det är en provokationsfluga i "snack-storlek", som spelar på två trigger-mekanismer: aggression och reguljär huginstinkt. Trots sin storlek är flugan ganska tung. Den har ett huvud av UV-lim och en jiggande gång i vattnet, som ytterligare bidrar till att locka till hugg. Jag fiskar den vanligtvis på en flytlina och i kombination med en mindre tångloppa- eller en smörbultimitation, och det är endast om fiskarna visar sig på ytan – födosökande men ändå tröga – som jag inte använder den. Vid sådana tillfällen fungerar små tånglopps- och CdC-räkflugor, som hovrar väl och kan fiskas hem i slow motion, oftast bättre.

Under milda vinterdagar, med soligt väder och vattentemperaturer över tre grader, börjar jag också ta fram andra flugor – bland annat flera av mönstren som annars är förbehållna våren.

Vår

Under våren, när vattnet gradvis värms upp, blir havsörningen mer aktiv och den börjar jaga de bytesdjur som dyker upp – små som stora. Några av de första bytesdjuren som gör entré är tångloppor, tånglus, borstmaskar, krill och smörbult och det är oftast imitationer av dessa som jag fiskar med i mars, april och maj, så som Kobberbassen, Krillerten, The Wiggle Tandem Worm och Magic Cutthroat Kutling.

Kobberbassen är en nyklassiker som har fångat enormt mycket fisk – trots sin nästan förödmjukande enkla utformning. Flugan imiterar en brunaktig (eller kopparfärgad) tångloppa eller tånglus. Jag binder den ofta lite annorlunda än originalet – som enbart består av kopparfärgad Flashabou Dubbing – nämligen med ryggsköld och ribb, så att den på ett bättre sätt efterliknar det den är tänkt att imitera. Kobberbassen är en perfekt helårsfluga som är väl synlig i vattnet och jag avviker nästan aldrig från den om jag inte ser att havsöringarna äter tångloppor i kristallklart vatten under vindstilla dagar. Här är en mer livaktig och verklighetstrogen tångloppsimitation i mer dämpade och naturliga material ofta att föredra.

Krillerten är en fluga som imiterar inte bara krill utan även mysis – två bytesdjur som påminner väldigt mycket om varandra, men som inte är direkt släkt. Flugan kan också gå för att vara en liten räka. Krill förekommer mest i de nordligare delarna av havsöringens utbredningsområde, medan mysis är talrika i resten av området. De kryper upp från djupare vatten och söker sig mot kusten under våren, och när de uppträder i stora stim kan havsöringen periodvis bli mycket selektiv och rikta in sig på dem. Jag fiskar Krillerten på en intermediateline med små och snabba hemtagningar – men endast om jag har sett mysis eller krill på den plats där jag fiskar.

Magic Cutthroat Kutling är en vidareutveckling av en mångårig favorit. Den är egentligen en Cutthroat Kutling, men har ett så kallat Magic Head från Marc Petitjean och ett UV-limmat huvud med 3D-ögon. Flugan imiterar en smörbult både i utseende och gång i vattnet och den kan fiskas på väldigt grundt vatten och i låg fart. Magic Head ger flugan en förförisk S-kurva i vattnet och de pulserande och naturtrogna materialen är oftast tillräckliga för att skärpa havsöringens jaktinstinkt och locka den att ta.

Jag fiskar med Magic Cutthroat Kutlingen, antingen på flytande eller intermediatelina, hela våren och gärna in på sommaren (åtminstone i fjordarna). Den kan bindas i ett flertal storlekar och färger och därmed imitera många av de olika smörbultsarterna (Gobidae) som finns.

The Wiggle Tandem Worm är en ledad borstmaskimitation som är bunden på så kallade shanks. Det finns flera olika arter av borstmaskar längs kusterna och vissa svärmar redan i januari, men det är oftast de riktigt stora borstmaskarna (Nereis virens) – som varierar i färg från orange till olivgrön och stålblå – som får havsöringarna att hugga. De svärmar under perioden kring den första fullmånen i slutet av mars eller i början av april, beroende på vattentemperaturerna. Ofta jagar havsöringarna borstmaskarna under mörkrets skydd eller över djupare vatten och bara för att man ser svärmande borstmaskar betyder det inte att det finns havsöringar på platsen. Men när borstmaskarna väl svärmar får fisken snabbt smak för dem och det kan ta flera veckor innan de börjar uppmärksamma andra byten.

Med sin ledade design, kombinerad med en action-disk, är Wiggle Tandem Worm en riktigt rörlig borstmaskimitation och den fiskar bra från mitten av mars hela vägen fram till sommaren.

Sommar

Under sommaren värms vattnet upp, den kustnära vegetationen blomstrar och livet vimlar överallt. Havsöringen söker föda där den är tillgänglig – och där vattentemperaturen och syreförhållandena är lämpliga. Om man undersöker dess maginnehåll hittar man ofta flera olika byten – och gärna de större av dem.

Så länge vattentemperaturen stödjer havsöringens ämnesomsättning och matsmältning är det ingen tvekan om att de föredrar stora, proteinrika byten som räkor och smörbultar – och särskilt större bytesfiskar som sill och tobis. Havsöringen är upptagen med att bygga kroppsmassa hela sommaren och det är långt ifrån självklart att en stor sillätare skulle avvika från sin kurs för att jaga ett mindre byte.

Jag är en drömmare, och jag drömmer ständigt om en av de riktigt stora havsöringarna. Därför fiskar jag med stora flugor hela sommaren; bland annat Runars Deceiver, RPO Wiggling Sandeel, Stejlen och Pattegrisen.

Sommarflugor

Runars Deceiver är skapad av den norska kustlegenden Runar Kabbe, som förutom att vara en fantastisk flugfiskare också är en skicklig och innovativ flugbindare. Runars Deceiver är en vidareutveckling av Lefty’s Deceiver från 1950-talet, men med en helt annan glöd, transparens och silhuett tack vare de syntetiska material som används. Flugan imiterar sill och skarpsill – två bytesfiskar som verkligen kan få havsöringen att hugga. Jag fiskar den i hög fart med en intermediatelina eller en sjunk-3a, ofta med spöet fastlåst i armhålan så att jag kan använda båda händerna för inhämtningen. De glänsande materialen och den vita buken, kombinerat med hög fart och kort tvekan, är en dödlig kombination för havsöringen.

RPO Wiggling Sandeel är en naturtrogen tobisimitation. Flugan är monterad med ett Magic Head som ger den en slingrande rörelse i vattnet och får materialet att glimma förföriskt. Tobisar förekommer i stora mängder längs sandrevlar och djupkurvor. De är en av havsöringens favoritbyten, och havsöringar jagar dem ofta i hög fart – nära ytan. Jag fiskar oftast RPO Wiggling Sandeel med en intermediatelina så att jag kan hämta in den snabbt utan att den välter eller glider på ytan. Det fina med flugan är dock att den, tack vare sin Magic Head och det realistiska utseendet, också kan fiskas lite långsammare utan att den förlorar sin lockande effekt. Detta gör ofta att havsöringen hugger mer konsekvent och därmed blir hängande på kroken.

Stejlen är en spiggmitation som särskilt kommer till sin rätt i fjordarna – och i mer bräckt vatten. Spiggen är bra på att gömma sig, men de är inte särskilt snabba. Om de blir uppvirvlade i hårt väder eller oförsiktiga lämnar sina gömställen i lätt grumlat vatten, är de enkla byten för havsöringen. Spiggen rör sig lätt och vimsigt genom vattnet i jämna, men långsamma utfall. Rörelsen försöker jag imitera genom hemtagningen. Oftast sker den därför varierat, med flera korta pauser, där flugan som är bunden av CdC och är därför relativt viktlös i vattnet, svävar förföriskt. Det är ofta dessa konstpauser som skapar illusionen av en enda, men solid måltid – vilket ofta resulterar i ett hugg.

Pattegrisen är en nyklassiker som är svår att förbise. Den uppfanns av den danska flugfiskaren Claus Eriksen och imiterar en stor räka. Flugan kännetecknas av ett yvigt Spey hackel vilket gör att den svävar lätt och samtidigt pulserar när den fiskas hem, antingen snabbt eller långsamt. De långa Spey hackelfibrerna imiterar räkans många ben. Pattegrisen är inte en superrealistisk imitation, men den har bra transparens och en fin silhuett. Och när den fiskas i hög fart kan den till och med påminna om en flyende bytesfisk. Den är därför ett fantastiskt allroundalternativ för sommarens allätande havsöringar.

Höst

Under hösten söker sig havsöringen allt mer in mot kusten för att söka sig mot lekbäckarna. Det är en riktig övergångsperiod, där både jagande fisk och vandringsfiskar rör sig nära kusten i en härlig blandning. Vissa dagar kan fisket vara hektiskt, andra dagar kan det vara djupt frustrerande, men med rätt flugval brukar det gå att lura dem.

CDC Räkan är en utmärkt fluga för tidig höst. Särskilt under dagar när fisken avslöjar sig på ytan men visar sig vara svårfångad, fungerar denna fluga bra. Fördelen är att den kan fiskas otroligt långsamt – precis framför fisken – samtidigt som den svävar och pulserar. Det är de otroligt livliga CdC-fibrerna som är förklaringen, dessa fibrer ger dessutom flugan den transparens som är så typisk för kusterna och deras räkor. Fiska den med flytlina och en lång tafs under den tid som fisken fortsatt äter.

Jiggy är en förtyngd streamer som har utvecklats av den nyligen bortgångne amerikanske kustflugfiskaren Bob Popovic. Det är en utmärkt fiskeimitation hela sommaren och under hösten fungerar den i perioder riktigt bra. Förklaringen är nog att flugan både fungerar som en imitationsfluga och som en provokatör. Flugan har en form som påminner om en tobis, medan det tunga huvudet ger den en jiggande gång i vattnet. Fiskas den hem med plötsliga rycksom får flugan att slå upp och ner i vattnet, kan den locka även de mest tröga havsöringarna att hugga.

Yellowtail Fry är en fullfjädrad provokationsfluga för höstens uppgångsfisk. Den kännetecknas av sin klara gula stjärt och gyllene kropp och färgvalet är inte slumpmässigt. Havsöringen avvecklar gradvis sitt jaktinstinkt i takt med att den fokuserar på den kommande leken. Men den kan ofta provoceras till att hugga, och särskilt gula nyanser – som imiterar den gyllene färgen hos hannarnas lekdräkt – tycks väcka aggressioner. Jag har fått många stora vandringsöringar på Yellowtail Fry, både i fjordarna och på den öppna kusten, och jag fiskar den med en intermediatelina och en varierande hemtagning som väcker fisken.

Havsöringen är nyckfull

Det här är mitt förslag på tolv säkra flugor för kustfisket. Som vi vet är flugval ingen exakt vetenskap. Det handlar mycket om tro och det kommer alltid att finnas dagar då en av "extraflugorna" plötsligt visar sig oöverträffad. Så är havsöringsfisket, ibland saknas logik. Budskapet här är inte att lägga undan de flesta av dina flugaskar och pensionera 99 procent av dina flugor. Budskapet är snarare att utveckla en större medvetenhet om vilka flugor du använder, när och varför. Experimentera när fisken inte samarbetar, men håll dig annars till de säkra korten och spela dem vid rätt tidpunkter med stort självförtroende. Då kommer du säkert också att märka att fångsterna ökar och längtan till kusten ökar i takt med möjligheterna.