Ta årets första makrillar på fluga – de är här nu!

Där har sillen tryckts upp till ytan av jagande makrill. Sommarkvällsfiske efter gaisarna med lätt flugutrustning tillhör sommaren lika mycket som sill och potatis. Vi styr båten mot koket.

Ur Jaktmarker & Fiskevatten Nr 6 2023

TEXT OCH FOTO: PER JONSON

Egentligen hade jag andra planer denna varma försommarkväll. Det hade blivit lite för mycket kvällsjobb på sistone och idag stod grillning med familjen på agendan. Men så plingade det till i mobilen.

En bild på ett spegelblankt hav och en text med uttryck som ”bra läge” och ”makrillen är här” satte griller i huvudet. Hur ska jag kunna styra om planerna nu utan att göra någon besviken?

Som tur var öppnades oanade möjligheter till en Bohusläntur utan att jag ens behövde argumentera för det. Frun i huset hade helt plötsligt egna planer och på ett par minuter var disken undanplockad, fiskeutrustning och fiskare inpackad i bilen och tändningen påslagen.

Som ett vykort

Min storebror har de senaste 20 åren bott i Lysekil och vid det här laget känner han arkipelagen runt kustsamhället längst ut i Gullmarsfjorden, rätt så väl. För att spara tid, eftersom klockan redan är över åtta på kvällen, beslutar vi oss för att mötas i Fiskebäckskils hamn. Då slipper jag vänta på färjan över fjorden.

Det lilla fiskesamhället ligger som en pärla i kustbandet och vyn framför mig när jag står på bryggan i östra hamnen är som hämtad från ett vykort.

– Jag har redan fått ett gäng, vi åker ut direkt, säger Patrik när han glider in med båten mot bryggan.

Jag tacklar upp spöet samtidigt som kepsen håller på att blåsa av när vi i planhastighet styr mot den yttre skärgården.

Sillkok

I slutet av maj kommer makrillen in till kustbandet inför leken. I början av säsongen är det inte ovanligt att man kan kroka relativt stor makrill i ytan. Senare under sommaren går de stora makrillarna djupare och då krävs andra metoder för att få dem att hugga.

Nu är det däremot optimala förhållanden för flugfiske.

Egentligen skiljer sig fiskeutrustningen inte nämnvärt från den vi använder till havsöringsfiske i finväder. Vi fiskar med klass fem respektive klass sex och sjunklinor. I änden sitter en tafs på en spölängd med en spets på 0.25 millimeter. Både jag och Patrik använder räkimitationer, men inte pattegris utan en variant med något kortare stjärt så den inte trasslar sig i kroken lika lätt.

– Vi får leta efter sillkok. Nu, när det är så pass lugnt och stilla borde vi kunna upptäcka jagande makrill relativt enkelt, säger Patrik och spanar framför oss.

Mitt i smeten

Ett par hundra meter bort ser vi hur tärnor och måsar dyker mot ytan och den i övrigt blanka ytan krusar sig. Så försvinner virvlarna för att dyka upp lite längre bort. Patrik lägger i växeln och vi puttrar sakta i riktning mot koket. När vi är ett femtiotal meter i från stimmet med sill stängs motorn av och båten glider nu ljudlöst framåt.

Spöna görs redo och vi intar positionerna. Eftersom vi är höger respektive vänsterhänta fungerar det bra att fiska två i båten. Jag fiskar i fören och Patrik i aktern.

Nu är stimmet bara styvt 20 meter från båten så det är dags att kasta ut. Två flugor landar i var sin kant av koket och det dröjer bara några sekunder innan vi dubbeldrillar.

Makrillarna som saknar simblåsa är starka för sin storlek och vägrar sluta streta emot.

– Man kan ju föreställa sig hur deras större kusiner skulle bete sig på fluga. Då hade det blivit en ordentlig kamp, säger Patrik och skrattar.

Men även om dessa fiskar bara väger runt halvkilot får vi rejäla utras och de kämpar in i det sista innan de håvas och blodas av och läggs i kylboxen. Halva grejen med makrillfisket är ju att kunna njuta av stekta filéer, färskpotatis och stuvad spenat.

Flugfisket vi bedriver i Gullmarsfjordens mynning handlar i de flesta fallen om ståndplatsfiske efter havsöringar, men när makrillen börja fylla fjorden är det bättre att koppla om under ett par veckor, i stället för att ondgöra sig över bifångsterna.

Ingen tung utrustning behövs

När det är bra väder och lätt att kasta är klen utrustning fullt gångbart, och ska sanningen fram
– klass sju behövs sällan ur drillningssynpunkt i Bohuslän. Det är uteslutande de byiga vindarna som kräver tyngre linor.

Eftersom makrillarna är mjuka i munnen tappas relativt ofta fiskar eftersom de i tilllägg också beter sig stirrigt. Men det är en del av spelets regler.

Innan kvällsljuset, som färgat himlen röd, försvinner har vi lyckats landa ett tjugotal makrillar.

Med grusiga ögon är jag hemma i skogen igen vid halvtvåtiden på natten och fyller kylen med filéad fisk.

Ny visit

Några veckor senare är vi tillbaka. Vädret har äntligen lugnat ner sig efter en ordentligt blåsig period med kulingvindar och i princip värdelöst makrillfiske. I alla fall med flugspö.

Nu är temperaturen återigen behaglig och de få krusningarna på ytan stör oss inte jakten på sillkok.

Vi märker att mycket har hänt under de senaste veckorna. Makrillstimmen verkar vara mer utspridda och stimmen är mindre. Nu är fiskeplatserna i princip de samma som för öringen. Vi letar grundtoppar i yttre skärgården och låter flugorna svepa över djupkanterna.

– Här är de, säger Patrik samtidigt som han snabbt reser spöet i ett mothugg och jag ser hur löslinan på durken snabbt försvinner genom spöringarna. Han drillar en riktigt fin makrill.

Återigen fylls kylboxen med fisk. Utan bra förvaring blir fiskarna snabbt dåliga. Makrill är som bekant en väldigt fet fisk och bör läggas på is omgående.

Gaisare i blåtimmen

Vi testar flera platser och makrill finns det gott om. Det är dock tydligt att vi kommit lite längre fram i säsongen. Det krokas betydligt fler mindre makrillar nu än senast vi var ute. Ur matsynpunkt spelar det mindre roll. De mindre är minst lika goda.

I skymningen när vi börjat vända tillbaka mot Lysekil passar vi på att testa en vik som brukar kunna hålla stor havsöring tidigt på säsongen. Nu har snärjtången hunnit bli så lång att det knappt ens går att ha ett vettigt fiske med flytlina i de grunda områdena.

Däremot verkar makrillen jaga för fullt utanför djupkanten. Kikar man mot den röda strängen i horisonten åt väster ser det ut som om det regnar i speglingen på vattnet. Sill rör sig i ytan överallt och makrillen är på bettet.

– Vi får ge oss snart. Vi ska ju filea fisken också, säger Patrik till slut.

Jag landar kvällens sista makrill och i lanternornas sken skärs filéer innan det bär av mot hamn.

En knubbsäl dyker upp några meter från båten när det sista fiskrenset slängs över bord.

– Se till att käka detta istället för öringarna!

Vi lägger i växeln och drar över fjorden i den ljumna sommarnatten, med Lysekils kyrktorn som tydligt landmärke föröver. Detta är helt klart ett perfekt sätt uppleva Bohuslän på.