Värmlands regnbågsvatten blir utan fisk

Länsstyrelsen i Värmlands län stoppar fiskeklubbar och vattenägare från att sätta fisk i sina put and take-vatten. Var tredje ansökan om att få sätta ut fisk avslås

Daniel Oinas är ny på posten som samordnare för utsättning av fisk i Värmland. Han har den otacksamma uppgiften att svara för varför länsstyrelsen nu väljer att tolka den dubbla lagstiftning som finns när det gäller utsättning av fisk annorlunda än man gjort tidigare.

Förra året sjösatte Länsstyrelsen i Värmland en vattenskyddsenhet och den ska verka utifrån miljöbalken och fiskelagen. Fiskevårdsområden som tidigare fått sina ansökningar om att sätta ut fisk beviljade får nu avslag för att man från länsstyrelsens sida anser att det saknas lagstöd för att bevilja utsättningarna.

En springande punkt är av människan skapade vandringshinder, som galler och dämmen, som hindrar fisken från att ta sig vidare i vattensystemen men som nu kan komma att behöva tas bort. Man har sett att de arter som finns naturligt i vattendragen hämmas av att inte kunna vandra fritt.

—Vandringshindren har en betydande miljöpåverkan och det kan komma förelägganden om att ta bort fiskgaller, säger Daniel Oinas.

Fiskejournalen ställer frågan om hur man ser på de sociala och ekonomiska effekterna av att många klubbar och vattenägare inte kan fortsätta att bedriva sin verksamhet. Vi får till svar att det är en annan del av Länsstyrelsen som svarar för bitar som fisketurism och friluftsliv.

—Vi följer lagstiftningen för vårt område och den tar inte hänsyn till de sociala och ekonomiska aspekterna.

Anders Nicander