Tonvis med kvicksilver på drift i Östersjön – företag pekas ut

De 23 000 gifttunnorna som dumpats i havet utanför Sundsvall verkar ha väckt den politiska makten. Men däremot är det fortfarande oklart hur den tickande miljöbomben ska hanteras – och under tiden växer frustrationen.

Fiskejournalen berättade tidigare i år om gifttunnorna som dumpades i havet på 1950- och 60-talet. Bara 3 500 av tunnorna har lokaliserats, och många av dem kan även vara på drift ner längs kusten mot Gävleborg. Det har konstaterats att vissa tunnor börjat rosta, och att betongen som kvicksilvret är inkapslat i håller på att vittra sönder. Totalt kan det handla om 9 ton kvicksilver som riskerar att läcka ut.

En av dem som befarar en miljökatastrof är lokala eldsjälen Tove Gulliksson i Sundsvall, som kämpat hårt för att uppmärksamma problemet och få myndigheter och politik att ta ansvar.

Moderaterna i Sundsvall har nyligen presenterat en rapport om att man vill åtgärda tunnorna innan tungmetallerna läcker ut. Även Miljö- och klimatminister Isabella Lövin har sagt att detta är gamla miljösynder som behöver städas upp.

Frågan är då om detta leder till reell handling?

– Jag tycker alla säger så bra och rimliga saker från både moderat och miljöpartistiskt håll, men att det går lite väl sakta framåt, säger Tove Gulliksson till Fiskejournalen.

Hon bedömer det nuvarande läget som sömnigt, och att medborgarna är ganska oimponerade av de politiska utspelen. Däremot har nu två företag pekats ut som ansvariga för tunnorna. Det är Länsstyrelsen som utrett frågan under 13 års tid, och det har visat sig vara en komplicerad härva med många aktörer inblandade.

Enligt Sundsvalls Tidning har nu SGI, Statens Geotekniska Institut, pekat ut företagen Bygglim Sverige och Inovyn Sverige som ansvariga för tunnorna. SGI hävdar att det var de och inte tidigare utpekade Fortum Sverige som tagit över Ljunga Krafts PVC-tillverkning i Stockvik. Inget av företagen har dock tagit på sig ansvaret, och beskedet är att det kan dröja innan ansvarsprocessen är klar.

– Journalister söker löpande efter material och personer att intervjua, men det finns inte så många som vet något eller som vill kliva fram och ta bollen att vara ansikte för frågan, berättar Tove för Fiskejournalen.

Att föra en sådan här kamp tar på krafterna, och Tove hoppas att ännu fler ska sluta upp i processen.

– Eftersom jag inte har nästan några resurser så fortsätter jag i makligt tempo framåt när jag har energi över och gör de små insatser jag kan. Min magkänsla är dock att företagen i Sundsvall nog skulle vara positiva till att engagera sig i frågan. Till exempel genom intresseförening, insamlingar, kanske något evenemang eller gala. Men det har som sagt inte klivit fram någon och organiserat fram något i den riktningen ännu.

Saneringen av tunnorna kan kosta hundratals miljoner kronor – om det nu är möjligt att ens hitta dem …

Läs om fiskevård i Fiskejournalen:

Fiskvägar får tummen ned: ”Win-win att riva ut i stället”