Annons
Sorglig historia om Indianlax
Den hjärtskärande historien om ”den ensamme laxen Larry” illustrerar laxproblematiken på ett tydligt sätt. Kanske kan denna historia få även kraftbolagsdirektörer att förstå vikten av vandringsvägar?
1992 började laxen Larry sin vandring uppför Columbia river i västra USA. Han simmade mer än 1400 km uppför floder och strömmar och gjorde en höjdstigning på över 2000 meter. Han tog sig förbi åtta kraftverksdammar och lyckades undvika klorna från sina naturliga fiender som björnar, örnar och lodjur. När han nådde målet där han skulle leka – Idahos Redfish Lake – visade sig att han var helt ensam. Han var den enda laxen som klarat sig ända fram. Han döptes till Lonesome Larry.
Mjölkades för genernas fortlevnad
En fiskodlare fångade honom och biologer mjölkade honom för att kunna låta hans gener leva vidare. En indianlax dör efter att de har lekt och när Larry väl dog, stoppades han upp som en påminnelse om hans livsöde.
Miljörörelsen, fisketurismföretagare och den lokala befolkningen har sedan dess kämpat för att göra laxarnas väg upp lättare. Deras mål är att lägga ner de fyra, för fisken, svåraste dammarna vars elproduktion många anser kan ersättas med smartare elanvändning.
1997 lyckades ett antal Indianlaxhonor ta sig upp till Redfish Lake. Deras ägg befruktades med Larrys mjölke – en genetisk kombination som borde skapa en tuff vandrare.
Sedan dess har populationen återhämtat sig något och nu når ett tusental Indianlaxar sjön. En fantastisk förbättring sedan Larrys år, men långt ifrån de 30 000 som brukade vandra hit.
Maria Ålander
