Plast gör fiskar dummare och latare
Nanopartiklar av plast får fiskar att slöa till och jaga sämre. I förlängningen kan partiklarna hamna i människor – och då vet vi inte vad som händer.
Det är forskare vid universitetet i Lund som slår larm om att de väldiga mängder plast som vräks ut i haven kan brytas ner och vandra vidare i näringskedjan som nanopartiklar, vilka kan skada andra organismer, även människor.
På senare tid har vi berättat om vilka väldiga mängder plast som dumpas i haven. En amerikansk beräkning landar på åtta miljoner ton – per år. Plasten bryts ner så småningom, av solljuset och vågornas mekaniska påverkan. Till slut blir det till nanopartiklar som hamnar i fiskarna.
– Vi har gett nanopartiklar av plast till alger, som äts av plankton, som i sin tur äts av fiskar. De plastbitar som kommer till fiskarna har gått igenom en helt naturlig födokedja, fast på laboratorium, säger Tommy Cedervall, docent i biokemi vid Lunds universitet till SVT Nyheter.
Cedervall berättar att fiskarna som åt plastpartiklarna fick ett helt förändrat beteende. De stod stilla, de jagade inte aktivt, tog längre tid på sig att äta plankton och försökte inte utforska akvariet på samma sätt som referensfiskarna. Forskarna noterade också att fiskarnas hjärnor hade förändrats. De innehöll mera vatten och blev svampiga.
I förlängningen kan naturligtvis nanopartiklarna vandra vidare till människor som äter av fiskarna. Vad som då händer vet forskarna inte, men de är naturligtvis angelägna om att få fortsätta forskningen.