Nanoplaster funna i fiskars hjärnor
Forskare från Lunds universitet har upptäckt att små platspartiklar kan ansamlas i hjärnor på fisk. Plasten gjorde fiskarna slöa och gav dem problem att finna föda.
Plast bryts ofta ner långsamt i naturen och kan ansamlas i djur som av misstag får i sig partiklar via födan. Lundaforskare har nu visat att riktigt små partiklar rent av kan ta sig upp i fiskars hjärnor. Plasten nådde fiskarna via zooplankton, som i sin tur upptagit partiklarna från vattnet.
– Vår studie är den första som visar att plastpartiklar i nanostorlek kan ansamlas i fiskars hjärnor, säger Tommy Cedervall som är kemiforskare vid Naturvetenskapliga fakulteten på Lunds universitet.
Resultatet visade att platspartiklarnas storlek hade betydelse för både fiskar och zooplankton.
– Vi har funnit att plast med olika storlekar påverkar organismer i vattenmiljön på olika sätt. En liten nanopartikel i plast på 50 nanometer dödar zooplankton medan en större partikel på 200 nanometer inte gör det. Den skillnaden fortplantar sig genom näringskedjan. När fiskar äter zooplankton som har ätit plasten så blir det skillnad i fiskarnas beteende beroende på om det är en liten eller stor partikel, säger Tommy Cedervall, i en intervju med SVT.
Han och kollegorna kunde se att fiskarnas hjärnor påverkades negativt och att de fiskar som i försöket fått i sig de mindre partiklarna blev slöa och hade svårt att finna föda.
Försöket genomfördes i akvarier, men upptäckten gör forskarna oroliga för hur fiskar kan påverkas i sina naturliga miljöer.
– Vi tittar på polystyrenplast och där börjar det komma undersökningar att plast i starkt solljus bryts ner till nanostorlekar. Men hur det ser ut i naturen är fortfarande något som måste undersökas. Men vi har en otäck känsla av att den stora effekten av den plast vi ser i naturen kanske kommer när den har brutits ner, om den nu gör det, säger Tommy Cedervall i ett inslag från SVT.
Läs mer här.
Se Nyheter Skånes inslag här.
Hans Hällman