Annons
Minihälleflundra i bohusskärgården
På min favoritfiskeplats i yttersta skärgården möts jag av en flock jagande tumlare och nyfiket närgångna sälar. Stormakrillen nere vid botten verkar måttligt intresserad av agnet men som alltid när man fiskar i havet händer det något oväntat. Som att man fångar en hälleflundra.
När jag vevar upp den lilla fisk som tagit mitt agn noterar jag att den inte drar som någon av de andra arter jag fått under dagen. Men eftersom fisken är så liten är jag mest angelägen om att få kroka av den och komma ner igen. Jag lyfter fisken och bläddrar i minnesbanken efter vad det är jag fångat. Kan det verkligen vara en hälleflundra? Och jag som faktiskt är fotograf har ingen kamera med mig. Trött på att släpa runt på tung och dyr utrustning lät jag allt var hemma i dag, jag skulle ju bara fiska lite i det fantastiska förhöstvädret. Jag fipplar med telefonen och får nöja mig med en halvsuddig bild.
En gång var hälleflundran både vanlig och riktigt storvuxen i Bohusläns skärgård. Kanske lika vanlig som i Nordnorge. Men ett intensivt fiske med så kallade backor utrotade mer eller mindre hälleflundran i svenska kustvatten redan under 1800-talet. Det svenska sportfiskerekordet låg länge på några hundra gram, men de under de senaste åren har det fångats några vuxna flundror om än på stora djup långt ut från kusten. Det svenska sportfiskerekordet på hälleflundra innehas av Fredrik von Elern och lyder på 111.3 kilo. Den fisken togs 2013 väst Väderöarna. Min fisk vägde i bästa fall 200 gram men den visar på potentialen i vatten som faktiskt tillhör de mest produktiva i världen. Vattnen mellan Pater Noster och Måseskär
Anders Nicander
