Knoten ärt en mycket vacker fisk. Foto: Anders Nicander

Knot – delikatessen som sällan är lagom

Publicerat Senast uppdaterad

Knoten är vanlig från Öresund till Svinesund även om det är sällan man kan rikta sitt fiske efter den i någon större utsträckning. I fjordarna på norska Vestlandet är den så vanlig att den stundtals ställer till problem.

Knotens form har varit en stor framgång ur ett evolutionärt perspektiv. Familjen Triglidae där vår knot hör hemma har många medlemmar och det finns knotar i alla av världshaven. I svenska vatten har vi knot och fenknot där fenknoten är den ovanligare och av artjägare mer eftertraktade fisken. Knot, som också kalls knorrhane eftersom den kan ge ifrån sig ett knorrande ljud, har små ben vid bröstfenorna som den går med på botten. Födan består av småfisk och kräftdjur.

Vill man rikta sitt fiske efter knot är skalgrusbottnar rätt ställe att börja leta. Ett eftersläptackel som hasas på, eller precis över, botten med en långsmal strimla av sill eller makrill på kroken är en mycket fångstsäker fiskemetod. Knoten är sällan svårövertalad och är den på plats brukar den hugga.

I en del av fjordarna på norska Vestlandet är knoten numera så talrik att det kan vara svårt att fiska men små agn efter andra arter utan att ideligen behöva veva upp knot. På ställen som för bara ett tiotal år sedan bjöd på otroligt varierat artfiske tycks knoten ha tagit över. Åtminstone är det knoten som hittar agnet först. Knoten finns också på allt från ett tiotal meter till dryga hundra meters djup. Flera gånger har vi sett på ekoloden att det är jagande fisk i mellanvattnet. Fisk som vi gissat varit sej eller aktivt jagande kummel. Det har då visat sig vara rejält stora knotar. En knot på fem hekto är en för arten stor fisk och vi har många gånger fått dubbléer med knotar på 7-8 hekto.

Knoten är en fantastisk matfisk som man sällan ser i fiskdisken. Den är lätt att rensa men det går bort väldigt mycket av fisken när man filéar den så det behövs många fiskar för att få ihop till en middag. Får man några stycken är det värt allt besvär. Panerad knot med riven parmesan i paneringen är magiskt gott.