En gallermärkt, död ål från Ätran som skulle vandrat vidare för att leka i Sargassohavet. Foto: Ingemar Alenäs

Känd biolog dömer ut flygflytt av miljoner ålar

Publicerad Senast uppdaterad

Det är dags att sluta med dessa PR-jippon. Orden kommer från biologen Ingemar Alenäs, som reagerar kraftigt mot satsningen att flyga stora mängder ål från England till Sverige.

Naturliga ålyngel kämpar förgäves i Ätran för att vandra uppströms till sina uppväxtområden. Foto: Ingemar Alenäs

Den europeiska ålen är under hård press, och flera aktörer har krävt akuta åtgärder för att stärka beståndet, bland annat Sportfiskarna och Världsnaturfonden WWF. Men alla åtgärder är inte välkomna, åtminstone inte av biologen Ingemar Alenäs som länge varit engagerad i ålens öde.

Runt 2 miljoner yngel sätts nu ut i svenska vatten, i Skåne, Halland och Västra Götaland. Syftet är såklart att stärka ålbeståndet, och dessa har fraktats med flyg till Sverige från England via ett odlingsföretag i Helsingborg.

Men enligt Ingemar Alenäs är detta felaktig förvaltning, och ett sätt för kraftbolagen att undvika sitt faktiska ansvar.

– Denna hantering där vi får betala cirka 5 kronor per ål som har åkt flyg hit från England är ett PR-jippo och en “greenwashing”. De engelska ålarna får dessutom över 100 mil längre att simma när de skall tillbaka till Sargassohavet för att leka, skrev han på sin blogg i samband med att Hallands Nyheter rapporterade om ålutsättningen.

– Man behöver inte heller vara naturexpert för att förstå att våra ålar behöver fria vandringsvägar. Ålynglen måste kunna komma till sina uppväxtområden och föräldraålarna måste kunna vandra till sina lekområden i Sargassohavet. Annars hotas ålen som art. Så enkelt är det. Detta har vi löst vid Hertings kraftverk i Ätran och detta kan alla kraftbolag lösa om viljan finns. Pengar finns då kraftbolagen får 70 miljarder i minskad fastighetsskatt enligt energiöverenskommelsen”, skriver han vidare.

När Fiskejournalen ber Ingemar Alenäs att skriva ned sina tre viktigaste önskemål kring ålen så kommer svaret blixtsnabbt.

1) Fria vandringsvägar för ålynglen.

2) Fria vandringsvägar för lekålen.

3) Vatten till alla torrlagda, naturliga åfåror vid kraftverken.

Hans motivering är: Miljontals naturproducerade ålyngel som självmant vandrar in till svenska kusten måste ha tillgång till sina forna uppväxtområden i sjöar och vattendrag. Sjöarna i Norden ger en överrepresentation av stora ålhonor som är mycket viktiga för ålbeståndet. Ålens livscykel fungerar inte om vi utestänger de naturligt vandrande ålynglen med dammar! Tusentals naturproducerade lekmogna ålar fastnar i kraftverkens galler eller dör turbindöden. Miljontals ägg går förlorade med varje ålhona. Lösningar finns för fri passage men används ej. Kraftverken har torrlagt långa sträckor av den naturliga åfåran. Endast med vatten (minimitappning) skulle ålynglen återfå viktiga uppväxtområden som de förlorade när kraftverken byggdes.

Mer kan du läsa här på Ingemar Alenäs hemsida:

Läs mer om arbetet för att skydda ålen:

Tre månaders stopp – men räcker det verkligen för ålen?