Häng med Fiskejournalen till Amazonas

Vi har väl alla drömt om att åka till Amazonas regnskogar. Både för fisket och det enastående djur- och växtlivet. Fredrik Stjärnkvist fick möjlighet att åka dit i januari 2018 och han blev helt såld. Ett år senare återvände han. Tillbaka till labyrinter av kanaler och laguner långt inne i den brasilianska regnskogen. Till papegojor, apor, delfiner, krokodiler och ett fantastiskt spännande fiske efter hårdfajtande peacock bass.

Text: Fredrik Stjärnkvist
Foto: Mattias Berglund & Fredrik Stjärnkvist

Amazonas. Bara namnet får en att tänka på en massiv och grönskande regnskog. Ett täcke i varierande gröna nyanser som sträcker sig ända till horisonten. Sen är det ju alla djuren. Färgglada papegojor högt uppe i grenverken, små apor som hoppar från gren till gren, jättelika anakondor och krokodiler som lurar i vattenbrynet och stora, lurviga spindlar som bara väntar på att bita en. Fascinerande och lite skrämmande.

Jag fick se alla exotiska TV-djur på riktigt och fick möjlighet att utforska fisket inne i djungeln…

I januari förra året åkte jag dit för första gången. Utan att veta så mycket i förväg. Det blev en spännande upplevelse. På många sätt. Jag fick se alla exotiska TV-djur på riktigt och fick möjlighet att utforska fisket inne i djungeln – en veritabel labyrint av kanaler, bäckar, laguner och små sjöar. Kvällarna tillbringades på båten med god mat, dryck och trevligt sällskap. På stående fot bokade jag in två veckor nästföljande januari. En vecka på båt och en vecka på fiskelodgen i Barcelos. Nu var vi äntligen på väg.

Abborrfiske på steroider
Vår första anhalt är Manaus, huvudstad i regionen Amazonas. Vi anländer sent på kvällen och redan tidigt morgonen så bär det iväg igen, längre in i djungeln. Efter en timmes flygresa med ett mindre propellerplan landar vi slutligen i Barcelos, en liten stad som ligger på strandkanten av den mäktiga floden Rio Negro. På många sätt är Barcelos centrat för fisket i hela regionen, både när det gäller sportfiske efter peacock bass och fisket efter allsköns akvariefiskar, som sedan skeppas ut över hela världen.

En skranglig buss kör oss från den lika skrangliga flygplatsen till hamnen, där fartyget Kalua II ligger och väntar på oss. På den 27 meter långa flodbåten ska vi tillbringa de närmaste sju dagarna. Den kommer att transportera oss, med 7 guidebåtar på släp, 30 mil uppströms i etapper. Och redan efter ett par timmars färd på Rio Negro är det dags för premiärfisket. Jag och Mattias hoppar ombord på en av de 6 meter långa alu-båtarna. Långsträckta i formen och med en 30-hästars där bak. Inte lika stabila som en bred sportfiskebåt, men däremot helt perfekta när man ska ta sig uppför små bäckar och trånga passager. Till ställen där bassbåtar och liknande inte kommer fram.

Redan efter en kvart kan Mattias skriva in den första fisken i protokollet, en färgstark peacock bass på drygt 2 kilo. Och sen dröjer det inte länge innan han krokar på något riktigt stort. En ursinnig rusning rakt in mot ett sjunket träd får tyvärr hans 0,28 flätlina att brista som en sytråd. När Mattias tar en titt på rullen inser han snabbt att bromsen var inställd på svenskt gäddfiske… Ett kostsamt misstag.

Bildspel – klicka på bilden här nedan för att se ett bildspel över Fredriks upplevelse i Amazonas.
[allergallery id=”63290″]

En ursinnig rusning rakt in mot ett sjunket träd får tyvärr hans 0,28 flätlina att brista som en sytråd.

Vi hinner med ytterligare ett par timmars fiske innan det är dags för hemfärd och middag till sjöss. Totalt lyckas vi fånga 14-15 fiskar, där den största tynger ned vågen till dryga 3 kilo. En bra start. Vi fick alla våra fiskar på små twitchbeten som vi jerkade fram nära ytan med lätt haspelutrustning. Slirbromsarna och spöna fick verkligen jobba, även när det handlade om mindre fiskar på 1-2 kilo. Peacock bass är rätt lik vår abborre, fast på steroider. En hel burk med steroider.

Brutalt ytfiske
De första tre dagarna fiskar jag och Mattias intensivt med de inhemska twitchbetena Curisco 90 och Biruta 110. Så intensivt att vi båda får skavsår på händerna, värst är det för Mattias, som emellanåt är tvungen att vila såren med multirulle istället för haspel. Vi landar mellan 30 och 60 fiskar per dag, den största på cirka 4 kilo. Fantastiskt fina fiskar, men inte riktigt vad vi är ute efter. Förra året vägde min största 13 lb, cirka 6 kilo. I år vill jag såklart fånga en större.

Förra året vägde min största 13 lb, cirka 6 kilo. I år vill jag såklart fånga en större.

På eftermiddagen den fjärde dagen plockar jag också upp multispöet, men istället för en Curisco sätter jag på ett propellerbete, en RipRoller. Året innan hade jag sporadiskt testat denna smått klassiska metod för peacock bass men fick tyvärr inte något, nu ska jag försöka ändra på det. Mattias tittar smått tvivlande på mitt träbete med en liten propeller därbak men säger inget.
Tekniken är i stort sett det samma som GT-fiske, man drar in betet med långa ryck och pausar någon eller några sekunder mellan rycken. Det ser jobbigt ut men är enklare än vad man tror, om man bara får in den rätta tekniken.

Efter 20 minuters resultatlöst fiske ser jag en större fisk jaga längs en strandkant 30 meter längre bort. Jag kastar snabbt ut och påbörjar hemtagningen. Whooff, whooff låter det, och på tredje rycket exploderar världen framför mig. I en kaskad av vatten försvinner min RipRoller och spöet viker sig bokstavligen dubbelt. Fajten som följer är typiskt peacock bass av lite större format – mycket brutalt och nervpressande. Med varenda muskel i kroppen försöker fisken hitta sjunkna träd, grenar eller något annat som den kan trassla in sig i. Lyckligtvis går allt väl och efter några minuter kan guiden säkra fisken inne vid båtkanten. Inte någon jätte men respektabla 4 kilo.

I en kaskad av vatten försvinner min RipRoller och spöet viker sig bokstavligen dubbelt.

Nytt Personbästa
Jag får nio fiskar på propeller den dagen. Resten av de två veckorna som jag spenderade på Rio Negro fiskar jag nästan bara med RipRoller. Jag fastnar helt för ytfisket, och det är kanske inte så konstigt; från ingenstans och totalt utan förvarning hamnar man i ett inferno av vattenkaskader, spektakulära hugg och brutalt hårda rusningar. Senare på veckan, tillsammans med Bo Wessman, lyckas jag fånga en efterlängtad fisk av grövre kaliber, en mörkgrön hanfisk på 15 lb, strax under 7 kilo. Fisken högg bara några meter från båten och orsakade nästan en hjärtinfarkt hos alla inblandade… En magisk fisk som krönte en fantastisk första vecka på Rio Negros humusfärgade vatten.

Veckan därpå utgår vi från lodgen i Barcelos, sover i riktiga sängar och blir hämtade tidigt på morgonen av guiderna. Helt annat än veckan på båten, men att bo på land har sina fördelar. Inte minst så är det inte lika snålt om plats. Jag och Alain Cavard fiskar tillsammans, och av någon anledning så är fisket trögt. Troligtvis på grund av lägre vattenstånd. Mängdmässigt är det en smärre katastrof men de stora är på hugget. Jag lyckas höja mitt PB med en fantastisk fisk på 8,1 kilo, Alain får på 7,5 kilo och Henrik Laurent på 6,8 kilo. Magnifika fiskar! Även om det är roligt att fånga många fiskar så är det de stora man minns. Och lyckas man fånga dom på ytfiske, som i mitt fall, så är det extra roligt! Och nervkittlande. Jag tycker att ytfisket med stora propellerbeten är helt magiskt och extremt vanebildande, de där brutala ythuggen är som narkotika… man kan inte få nog…

Japp, jag har redan bokat in två veckor i januari.

Häng med FJ till Amazonas!
I januari 2020 anordnar Fredrik två resor till Rio Negro. Den första veckan 10-18 januari bor du på båt medan veckan därpå 18-25 januari utgår fisket från lodgen i Barcelos. Kontakta Fredrik för mer info på fredrik@fiskefeber.se (072-3024677), eller Mattias Berglund på mattias@labradormedia.se (073-3300377).