Gunnar Westrin ryter till: Maskineriet som kapsejsade

(En artikelserie om klimatförändringarna, del 2).
Forskningen har visat att insektsätande sjöfåglar tyvärr har minskat i antal. Då kan man naturligtvis undra om det även gäller fiskar?

I mitten på 90-talet började vi se att maj tycktes ha blivit något kallare, men att september blev en ovanligt bra fiskemånad, till och med på fjället. Tio år tidigare var detta omöjligt.

Den stora syndabocken i det förr självklara ekologiska systemet har varit vårflodens allt tidigare förlösande svall.
Nu kan vårfloden sparka igång redan i slutet på maj och i början på juni, då den verkliga värmen har kommit. Inte ovanligt har därför varit att den också har tagit med sig fjällfloden, som skulle ha brakat lös i början på juli. Fjällfloden kallas fenomenet som drog med sig is och snö som blev kvar efter vårfloden.

Sommaren har oftast kommit tidigare nu än förr, det stora startskottet för fram för allt insektskläckningarna. För trettio år sedan var det oftast omöjligt att fiska på de nordliga fjällen före första juli. Det betydde att, när mina kompisar och jag som vanligt hade anlänt till fjället kring den 10 juli, mötte vi en allt mer insektsfattig region. Konstateras är att sextiotalets mygginfernon tyvärr inte finns längre, vilket å det obarmhärtigaste har hämmat de återkommande sommarfåglarnas middagsbestyr med framtida fortplantning.

Tysta trakter
När jag började mitt livslånga flugfiske på Kirunafjällen, möttes jag alltid av den stora och magiska konserten, där hundratals lövsångare och blåhakesångare bjöd mig den absolut ljuvligaste musiken. Fåglarna kom precis när fjällfloden hade gjort sitt, precis i den tid då myggen och knotten kläckte som mest, exakt mitt i matbordet! En mångtusenårig magisk livscykel som vi aldrig trodde kunde rubbas?
Idag, när flyttfåglarna har återkommit till sommarmarkerna i norr, har många arter av insekter redan kläckt ur sig, eftersom sommaren oftast har kommit tidigare. Käket var redan slut och fågelsången har dessvärre tystnat. Vårt bevingade sällskap hade helt enkelt kommit för sent.

Förändringarna har naturligtvis också drabbat insektsätande fiskarter som framför allt harren. Under ett antal år har de flesta flygande insekterna därför varit broms och geting den tiden. Under fjolårets resa till Sandåslandet norr om Kiruna såg jag en lövsångare. Dessutom extremt lågt vatten i jokkarna och otroligt fluktuerade lufttemperatur. Så har det varit de senaste åren. Min oro gäller inte enbart fiskarnas liv och leverne, utan jag ser att hela maskineriet håller på att klappa ihop. För tjugo år sedan var vi manade att vandra nerströms minst 10 kilometer för att se en resligare björk.
Nu behövde vi bara titta ut genom tältöppningen. Jag har förstått att vi måste se det lilla i det stora för att förstå extremen i klimatförändringarna.