En tredjedel av all öring som sätts ut blir uppäten av fåglar

Dessa dystra nyheter kommer från Dalälvens mynningsområden. Som vanligt är det skarven som är den stora boven i dramat.

Skarven är numera så talrik så att den förändrar den lokala fiskfaunan på många håll. Vi har tidigare läst om platser där utsättning av fisk är meningslöst för att utsättningarna blir ett dukat smörgårdsbord för skarven och så få fiskar överlever att det inte är meningsfullt att fiska efter dem eller bedriva en turistverksamhet med fiske. Naturligtvis finns det även platser där de ursprungliga fiskbestånden riskerar att gå förlorade under trycket av alldeles för många hungriga skarvar.

Dalälven är mycket påverkad av vattenkraft och stora summor satsas varje år på så kallade kompensationsutsättningar där man sätter ut lax- och havsöringsmolt som fötts upp på konstgjord väg. Dessa unga fiskar vandrar precis som naturligt avlade laxar och havsöringar ut i havet. Det är på denna resa de hamnar i skarvmagar i stället för att växa sig stora.

– Genom att skanna fågelkolonier och viloplatser efter PIT tag-märken så får vi till exempel reda på om den uppätna fisken var en lax eller öring. Andelen av de PIT tag-märken som hittas vid skanningen ger oss också ett direkt mått på predationen, alltså hur pass stor andel av den märkta fisken som ätits upp, säger Torbjörn Säterberg forskare på SLU.

Enligt forskarna klarar laxsmolten sig bättre än öringen från jagande skarvar.

– Anledningen till att havsöringen är mer känslig för predation än laxen är troligen att havsöringen har ett annat vandringsbeteende. Öringen tillbringar längre tid i mynningsområden än vad laxen gör och därmed riskerar den också att bli uppäten under en längre tidsperiod. Att den odlade fisken är mer känslig för predation än den vilda fisken beror troligen på att de är dåligt anpassade till ett liv i det vilda, säger Torbjörn Säterberg.