Blank eller besa – här reder vi ut begreppen

En återkommande och mycket svårutredd fråga är om havsöringens olika skepnader, besan och blänkaren. Magnus Pålsson på Fiskevårdsnätverket i Göteborg hjälper oss hålla isär begreppen.

Havsöringpremiären på västkusten är startskottet för vårsäsongen för många sportfiskare. Fiskebilder delas hej vilt på sociala medier och folk gläds åt att våren är kommen. Det finns dock en diskussion som upprör, varje år. Det är huruvida de fångade havsöringarna är så kallade besor eller inte.
Det finns nämligen två olika typer av havsöringar, blänkare och besor där den senare helt saknar matvärde, enligt de flesta.
Här nedan förklarar Magnus Pålsson på Fiskevårdsnätverket i Göteborg den vitala skillnaden.

Blank
– En blank havsöring, eller ”blänkare” som de också kallas, är en havsöring i fin kondition som inte varit uppe i åar och bäckar för lek. Alternativt kan det vara så att den inte är könsmogen och har valt att stanna i havet av den anledningen. Blänkare har i stort sett alltid ljusa hela fenor utan ärr och skavanker på undersidan. Den är rund över mage och rygg, och huvud och stjärtfena är i proportion till resten av kroppen.
Om man jämför blänkaren med en besa så kan man se att huvud och stjärt ser förhållandevis små ut på blänkaren. När man väl fått en ”blänkare” i håven så kan man se att kroppen är silverblank, rygg och stjärtfenorna är ljusgröna, och att fisken släpper fjäll vid beröring, berättar Magnus.

Besa
– En ”besa” är en fisk som kommit ut i havet från lekbäckarna alldeles nyligen och inte hunnit äta upp sig ännu. Besan har ofta väldigt slitna och trasiga fenor, och färgen på dessa är mörkt grönsvarta. En besa hugger på allt som rör sig i sin desperation att äta upp sig efter leken och dessa fiskar är ofta väldigt svaga och sköra.
Om man jämför blänkaren med en besa så kan man se att besan är långsmal och tunn, och att huvud och stjärt är oproportionerligt stora i förhållande till kroppen. Kroppen har inte heller blänkarens silverblanka färg utan är mer matt och gröngul i skinnet. Att tillaga och äta en besa är inte att tänka på för de flesta av oss, den smakar illa och köttet är väldigt blekt och färglöst, avslutar Magnus.