Hi-Lo – Folkhems-vobblern

 Det är efterkrigstid, präglad av en samhällsplanering, svensk ingenjörskonst, kurvor som pekar uppåt och sociala reformer som möjliggör semester och hobbyer. För den dedikerade, och bemedlade, gäddfiskaren fanns vid den här tiden egentligen bara en vobbler, Hi-Lo från ABU!

TEXT: ROGER THURING FOTO: ROGER THURING, ANDERS HOLM OCH HENRIK JACOBSSON

VOBBLER, DET ÄR betet för storgädda! Och ABU, det är redskapstillverkaren nummer ett. Det är ABU-grejer man köper, om man har eller tar sig råd. Sanningar från ett svunnet 1980-tal. Naturligtvis finns även vid den här tiden diverse andra varumärken. Elbe, FiG och Mepps, för att nämna några. Men med tunn plånbok, skör nylonlina och mycket landfiske gäller det att satsa på säkra kort.

I slutet av grundskolan är det dags för PRAO. Jag har fått mig tilldelat en praktikplats på OBS! i Bromma, kooperationens stormarknad som är inrymd i en gigantisk flyghangar, föregångaren till Bromma Blocks. Här ska jag få min arbetslivsorientering på sportavdelningen. Till min glädje visar det sig att sportfiskedelen är rejält tilltagen. Det finns rullskåp, rader med beten, spöställ och allt annat som hugade sportfiskare kan tänkas behöva. Jag stortrivs. Kränger beten och Walkman-gula Cardinal-rullar, metspön och små fjädervågar vars precision man kan diskutera.

PRAO-GÄDDA

När praktiken väl är slut får jag ett presentkort på hela 300 kronor. En förmögenhet.

Betesboxen innehåller redan Droppenspinnare, Utödrag och diverse annat smått och gott. Men en ordentlig gäddvobbler, det innehåller den inte. Jag har aldrig haft pengarna till någon sådan, och inte heller fått någon i present. Med pengar på fickan och lysten blick hamnar jag på den del av betesväggen där Hi-Lo hänger. Jag fastnar för den i mina ögon väl tilltagna 110 millimetersvarianten på 26 gram. En rejäl gäddvobbler. Blir osäker vad gäller färg, men fastnar till slut för en i färgen M, Gädda.

Några veckor senare har jag lurat ut min far på sjön. Vi är hos släkten på Björkö, det är sen maj, och öns ängar och gärden översvämmas av Adam och Eva och backsippor. Vi stävar ut tidig kväll och väljer att fiska ett grundparti som ligger i närheten av gården och där tidigare släktled ofta fiskat före oss. Enligt far ska här finnas såväl abborre, som gös och min topprioritet, gädda!

Grynnan består av ganska otäcka stenblock, grusbottnar och natebäddar. Området ligger i direkt anknytning till djupt vatten. Jag fingrar på min nya Hi-Lo, häktar på den och lägger ett kast. Resultatlöst, ytterligare ett kast och nästan direkt hugg och fast fisk. Det blir livat i båten, fisken landas och tags av daga. Senare följer en promenad genom försommargröna hagar och gärden, upp till huset och farmor. Triumf! Fisken vägs på bessman, balanspunkten infinner sig på cirka 2,5 kilo. Vobbler är storgädda! Bevisat, bortom all rimlig tvivel.

STÄLLBAR SKED

Finessen med Hi-Lo, och den egenskap som gett betet dess namn – high-low – är den finurliga skedkonstruktionen som gör det möjligt att påverka såväl djupgående som rörelsemönster. Skeden kan ställas i sex olika lägen. Om skeden ställs in så att den är parallell med vobblern går den som djupast och omvänt ger en brant vinkel en grundare gång. Även rörelsemönster förändras beroende på skedens läge. Det gör att du har sex vobbler i en och samma vobbler. Finurligt.

Jag tar kontakt med Henrik Jacobsson, i sociala medier känd som Historiefiskaren. Vobbler med ställbar sked är ingen nyhet då, menar han. Redan 1915 utvecklar Hastings Sporting Goods Company i Hastings, Michigan, Wilson´s Six-In-One Wobbler, det är det första exemplet på vobbler med ställbar sked. Vobblern har flera amerikanska efterföljare, vilket tyder på att efterfrågan på att få ut flera funktioner ur samma bete var stor.

Ser man till Sverige så fanns även här åtminstone en föregångare, nämligen en ställbar vobblersked som Bjarne Kvendbö patenterade i slutet av 1940-talet.

Hi-Lo, som nådde marknaden 1955, har dock en skedkonstruktion som är mycket hållbar och som inte riskerar att hamna ur position när vobblern slår i vattenytan. Den första prototypen som togs fram av ABU:s grundare Göte Borgström, och som byggde på friktion, var inte tillräckligt stabil.

Åke Murvall, som arbetade som ingenjör på ABU och som hade konstruerat Ambassadeur-rullen 1951-1952, hade dock följt med när Götes konstruktion testades och kom på en mer stabil lösning. Den byggde på en klickmekanism och höll djupinställningen mycket bättre samtidigt som det var lätt att ändra inställningen. Enligt uppgift söktes svenskt patent 1953. På patentansökan känns dock inte riktigt vobblern igen. Den karakteristiska gäddformen saknas. När patentet söks är skeden på plats, men den perfekta kroppsformen har man ännu inte hittat.

LÅNAD KROPP

Under tidigt 1940-tal säljer ABU beten som främst tillverkas av andra. Egna modeller av skeddrag och spinnare utvecklas efter hand, men någon egen vobblerproduktion finns inte. När den innovativa skeden väl är uppfunnen vänder man sig till Heddon för att hitta den perfekta kroppen till Hi-Lo.

1954 reser Göte och hans som Lennart till USA och Heddons fabrik i Dowagiac, Michigan. Heddon är intresserade av den justerbara skeden och Göte är intresserad av att kunna använda den världskända och beprövade Heddon-designen till sin vobbler. Parterna sluter ett avtal. Heddon får använda ABU:s patenterade sked och ABU får använda kroppsformen från Vamp Spook och River Runt. Heddons karaktäristiska design, som har utvecklats så tidigt som sent 1920-tal och som säljer i stora upplagor. Dessa kroppar blir förlagorna till Hi-Lo 26 g/110 mm respektive Hi-Lo 18 g/80 mm. Hi-Lo saknar Heddon-betenas lite uppnosiga utseende och har en mer cylinderformad kropp. Även fast de är snarlika, har de en egen prägel.

ABU får även använda Heddons metod för att lacka vobbler och några av Heddons mest beprövade färger, exempelvis M, ”Pike scale”. Jag har funderat över ABU:s återhållsamma, och lite udda, inställning vad gäller färger på Hi-Lo. Jämfört med exempelvis Rapala är det verkligen en stram palett. BGL (Blue gill) har genom åren fått fungera som någon form av allmän bytesfiskfärg. Vid samma tid har dock Heddon färger som bättre imiterar svenska bytesfiskar, exempelvis P (Shiner Scale) och PBH (Blue Herring Scale). Att inte dessa färger togs upp av ABU är gåtfullt. ABU får genom avtalet med Heddon rätt att sälja deras beten i Skandinavien. 1955 gör så både Hi-Lo och Heddonbetena entré i Napp och Nytt och en veritabel succé tar sin början. Sverige har fått sin alldeles egna standard-vobbler. Heddon och ABU går dock skilda vägar 1961, bara några år efter att samarbetet har inletts.

HI-LO OCH TIDEN

Hi-Lo tillverkas inte längre. Originalvarianten har lämnat marknaden och ersatts av Hi-Lo Beast. För den hugade finns en rik andrahandsmarknad. Fram till 1981 tillverkas Hi-Lo i Sverige, och kvaliteten på de svensktillverkade betena anses vara högre än de senare varianterna som tillverkades först i Japan och senare i Taiwan. Det finns också en högst levande samlarmarknad för ovanliga och udda Hi-Lo. Det är inte alls omöjligt att du sitter på en skattkista ifall du har några gamla exemplar liggandes, allra bäst är såklart ifall du har kvar originalkartongen också.

I Fiskejournalens Recordfiskregister ligger Hi-Lo, tillsammans med Rapala Magnum och Bomber, på en delad tredjeplats över de beten som fångat flest gäddor över 7,5 kilo. Det tyder på såväl fångstliga egenskaper som att betet använts mycket över tid. Det är svårt att veta vilken parameter som är viktigast. Mitt intryck är dock att Hi-Lo är ett bete som finns i var mans beteslåda och så har gjort under mycket lång tid. Folkhems-vobblern. Det är en gäddbetenas Volvo, Monark, Stiga och Jofa. Form, funktion och kvalitet. Rekordår och en svunnen tid. I sommar ska betet från OBS! Stormarknad få simma igen. Tillbaka till rötterna.