Satsa på sik – sök på djupet

Sikpimpling är en norrländsk folkkultur som de flesta förknippar med vårvinter och kikmete på grunt vatten. Men visst kan du pimpla sik vintern igenom. Man får bara söka den på lite andra platser.

När isarna tjocknar och snön stänger ute ljuset är det läge att söka siken djupare. Ner till 12-15 meter går det bra att fiska sim med lätt men anpassad utrustning. Siken tycks trivas på djuphålornas kanter men det kan behövas en hel del arbetet för att hitta den. Ett portabelt ekolod av isfiskemodell är en enorm fördel om än inte nödvändigt om man känner sitt fiskevatten.

Mormyska är magiskt

Mormyska är ett magnifikt bete för sik. Agnad med maggot, blood worm eller en liten bit mask är de ofta det enda bete man behöver. Se bara till att ha lite variation i färg, vikt och storlek på mormyskorna. De allra minsta mormsykorna fiskar ofta alldeles utmärkt men de pyttesmå krokar som de är utrustade med är inte lämpliga för sköra sikmunnar. Vill man ha sik är det säkrare att gå upp i storlek även om det ibland innebär att huggen blir färre. På lite större djup är wolframmormyskor fantastiska. De är väldigt tunga i förhållande till i storlek och sträcker lätt ut linan så man ser huggen på mormyskaspöts nappvanare.

Förfinad teknik

Hur man fiskar mormyskan är avgörande för hur framgångsrik man blir. Skickliga abborrfiskare har ofta en hel uppsättning rörelser eller rörelsemönster som de varierar mellan till de hittar vilken teknik som funkar bäst för dagen. För sik( och harr) brukar den så kallade sikdarren vara mycket effektiv. Momyskan hålls i ständig rörelse genom att man darrar oavbrutet på pimpelspöts topp. Man kan göra detta på ett visst djup men ofta är det effektivare att börja vid botten och sakta lyfta momyskan uppåt samtidigt som man darrar i spöt. När man lyft 40-50 centimeter låter man mormyskan falla till botten igen. Vissa dagar vill fisken ha serverat precis vid botten andra dagar lite högre upp. Pröva dig fram och lås dig inte vid ett enda sätt att fiska mormyskan.

Stora hål

Siken har en säregen förmåga att lossna precis när man ska ta upp den ur hålet. En isborr bör därför aldrig ha en mindre diameter 150 millimeter, helst ska den vara 200 millimeter. Många använder isborr med fäste för borrskruvdragare eller motorisborr när isarna blir riktigt tjocka. Dessa är ordentligt dyra och känner man att man vill spendera så mycket pengar bör man överväga ett handvevad borr på 150 millimeter. Ett 200-millimeters borr i 70-80 centimeter is är ingen lek!