Annons
Miljöfarlig laxodling ger klirr i kassan
Norge exporterade lax för 47,7 miljarder norska kronor under 2015. Det är det högsta värdet någonsin. Men var har miljödebatten tagit vägen?
Merparten av den exporterade norska laxen går till EU-länder och exporten till Asien och USA ökar konstant. I Sverige står norskodlad lax för 98 procent av försäljningen. Med så stora ekonomiska värden, verkar miljödebatten runt odlingsdindustrin ha kommit i skymundan. Ännu mer så i Norge än i Sverige. I Norge ger laxodlingen jobb till många kustbor och gör vissa företag och staten rika.
Även om odlingsindustrin själv menar att de jobbar med att försöka påverka miljön mindre, så är det mycket som kan göras bättre.
Fodret är det problem som brukar pekas ut som det största hotet mot den globala miljön. Det går fortfarande åt cirka 2-2,5 kilo foderfisk per producerad kilo lax, även om man har försökt öka andelen vegetabilier. Foderfisken fiskas i världshaven, på redan hårt exploaterade bestånd, och mals till mjöl som transporteras tillbaks till Norge.
På hemmaplan, i norska fjordar och älvar ser man problem från odlingar i form av sjukdomsspridning, övergödning och rymning av odlingfisk. De norska vildlaxbestånden, menar många, är allvarligt hotade på grund av laxlus och förrymda odlingsfiskar.
Bristande socialt ansvar är något som många människorättsorganisationer reagerat på från de de norska laxodlingsföretagen framfart i till exempel Sydamerika. Där lämnar laxodlingar såväl döda bottnar som exploaterade människor efter sig.
Cermaq och Marine Harvest är norska bolag vars namn associeras med hänsynslöhet mot natur, anställda och även mot eventuella kritiker mot dem själva.
Med de enorma summor som laxodlingsindustrin onekligen drar in, borde kanske utvecklandet av slutna odlingssystem och off-shore odling stå högre upp på agendan. Vad Fiskejournalen har kunnat se, så läggs idag istället resurserna på påkostade reklamkampanjer och lobby.
