Katastrofal ökning av skarv

Samtidigt som många av våra viktigaste fiskbestånd är på historiskt låga nivåer så ökar skarvstammen explosionsartat. Mellan 2012 och 2023 nära på fördubblades antalet skarvbon.

EU-lagstiftning förhindrar Sverige från att införa allmän jakt på skarv. Skarv får endast skjutas som en del i en förvaltningsplan där landets länsstyrelser får besluta om skyddsjakt för att exempelvis skydda känsliga fiskbestånd. Givet länsstyrelsernas ovilja att besluta om skyddsjakt i en omfattning som skulle kunna bromsa skarvens explosionsartade ökning, måste vi ställa frågan: borde Länsstyrelsen fråntas förvaltningsuppdraget?

Men kanske är det för sent att ställa den frågan. Enligt Statens lantbruksuniversitets beräkningar hade vi 74 767 skarvbon och 224 skarvkolonier 2023. Det ger ungefär 150 000 fåglar som varje år föder nya ungar. Att reglera den mängden skarvar och komma ner till en ”lagom” nivå där vi har en biologiskt säker population, inte mer, skulle kräva enorma resurser och förmodligen skulle yrkesjägare behöva kontrakteras.

Vidare fortsätter massakern på våra fiskbestånd. Från ena sidan trycker det kommersiella fisket på, från det andra (säl) och skarv. Att kustvattnen är i ett katastrofalt skick har flera bakomliggande orsaker. Den enskilt viktigaste faktorn är årtionden av överfiske från yrkesfisket. En annan orsak, som vi ännu inte helt förstår och kan tolka konsekvenserna av, är klimatförändringen. Men att i ett så känsligt läge ha en extrem ökning av en så skicklig predator som skarven är ett mardrömsscenario. Nästa fråga vi måste ställa oss är: kommer vi ha några bestånd av rovfisk i framtiden?

Skarv (och säl) riskerar att ta över den roll i ekosystemet som den stora rovfisken tidigare hade. Vi får alltså en dynamik med bytesfisk och rovfågel där rovfisken är försvunnen och dess nisch övertagits av någon annan, nämligen skarven.