Annons
Hälleflundra på flugspö – så här går det till!
Hälleflundra – då snackar vi oftast om tung utrustning på relativt stora djup. Därför hoppar vi till i stolen när fiskeprofilen Niklas Holmér poserar med hälleflundra som han tagit på flugspö.
Niklas Holmér är känd för att leta nya utmaningar, och har tidigare figurerat i Fiskejournalen i samband med sitt fiske efter gråsej på flugspö. När det handlar om flugfiske efter hälleflundra så är förstås taktiken helt avgörande, och vi bad Niklas göra en snabbguide till dem som själva vill prova på detta.
– Vi planerade redan i somras att vi skulle upp till Å (Lofoten) för att testa flugfiske efter kveita på grunt vatten, då de hade succé med mete efter flundra på grunt vatten samma årstid året tidigare, berättar Niklas för Fiskejournalen.
Hans utrustning denna resa var:
Spö: Vision Merisoula #12 och #14 (jag skulle aldrig fiska med lägre än #12).
Rulle: Vision Merisoula 10/12 med cirka 300 meter 50 lb slitstark backing.
Linor: 4 olika tunga klumpar/linor 400, 550, 700, 850 grains. Vision 50lb running line (50 meter på varje rulle).
Tafsar: heldragen 0,70 flourcarbon cirka 1,2 meter.
Flugor: De som funkade bäst var Fly-Dressings tublugor (redhead HF1512-6 och Black Death HF1515-6) utan tail då flundrorna var tröga och förmodligen köldstela.
Niklas lyckades fånga två stycken hälleflundror på fyra dagars fiske, vilket gav honom blodad tand.
– Vi fiskade mesta tiden med 700-grainslinan och båten driftande på stora leopardmönstrade sandflak med medeldjup på 8 meter. När strömmen var cirka 0,7-1,3knop och flugan befann sig på cirka 6–7 meter så hade vi mest napp. Vid denna typen av fiske krävs inte så mycket kastande (om man har tur med vindarna som mestadels höll 3-7m/s) då vinden hjälpte oss att driva lite fortare än strömmen och det blev enklare att släppa ut linan när man fiskat in än att kasta, ungefär som harling i laxälvarna.
– Däremot kastade vi en del ut i mer strömsatt vatten och fiskade ungefär likartat som när man flugfiskar lax i älv, men på dessa platser hittade vi inte flundran på denna resa. Sej och krabba hittade vi i magen på den flundran vi behöll som mat, så nu vill det till att binda krabbimitationer till nästa resa.
I maj bär det av igen för Niklas, med förhoppning på att flundrorna ska vara lite mer aktiva.
– Jag tror även att man skulle kunna få ett tiotal flundror på en bra vecka med en del träning med att kunna hålla flugan på rätt djup, om man hittar rätt platser som håller bra med fisk. Drömmen om en riktigt stor lever vidare, hälsar Niklas.
Läs även om detta:
